Ärligt talat, idag är jag helt slut. Det är inte ens mängden arbete, utan snarare känslan av att fjädern inuti har varit spänd för länge och nu vägrar den att slå tillbaka. Jag tittar på skärmen och allt bara flyter ihop – jag har ingen lust att tänka eller svara någon.

Istället för att låtsas som att allt är okej, lät jag mig själv bara släppa taget. Jag släckte lamporna, drog för gardinerna och lät rummet bli helt mörkt. I den tystnaden, utan skärmens blåa ljus eller siffror som dansar framför ögonen, kunde jag äntligen andas igen.

Jag har insett att den största lyxen ibland inte är framgång, utan att få tillåtelse att bara "inte vara någon" och inte göra någonting alls under några timmar. Är det någon mer här som känt sig så trött att ni bara vill gömma er i ett mörkt hörn för en stund?