Det visar prov på en fantastisk kombinationsförmåga med tanke på att alfabetet består av knappt 30 bokstäver.
Världens längsta alfabet, det khmeriska, med sina 74 tecken, jämte det kinesiska skriftsystemet med sina 60.000 logogram (som i och för sig inte utgör ett alfabet i egentlig mening) är undantag om man tittar på världens topplistor. På försäljningslistorna dominerar det engelska språket, där låtarna i överlag är uppbyggda ur ett alfabet på 26 bokstäver).
Likaledes består det västerländska notsystemet för musik i grunden av 12 toner (7 stamtoner och 5 härledda).
Utav denna lilla mängd symboler och grundljud, kombinerat med väl valda pauser som min mentor Al Kohn brukade säga, så har det skapats ett kolossalt hav av musikverk. Enbart de amerikanska upphovsrättsorganisationerna BMI jämte Ascap, som är STIMS motsvarigheter, representerar 26 miljoner(!) låtar. Och de 5 största musikförlagen i världen förvaltar 15 miljoner(!) verk.
Med andra ord: Det vore en kraftig underdrift att säga att det inte är lätt att sticka ut ur mängden idag med material som känns fräscht och fängslande och som fastnar i minnet så att man kommer på sig själv med att nynna dessa. Det vore en bedrift för låtskrivare att lyckas med det en gång och otroligt att upprepa konststycket igen och igen.
Tre av de i mitt tycke vassaste och mest spännande singer-songwriters som lyckats med detta just nu är de mångsidiga tjejerna Billie Eilish (18 år, USA), Tate McRae (17 år, Kanada) och Alisha Höglund (18 år, Sverige).
