Bidrar med kunskap
Låt säga att ett barn verkar spårlöst försvunnet och varken de oroliga föräldrarna eller polisen har några ledtrådar. Vanligtvis börjar föräldrarna med att söka information (samla in kunskap) från släktingar, familjevänner och grannar. Det är en form av crowdsourcing. Misslyckas det initiativet fortsätter de med främlingar som finns i kvarteret eller som barnet kan ha kommit i kontakt med i skolan. Det kan röra sig om glassförsäljare, kioskägare, skolkamraters föräldrar. De kan också sätta upp lappar på platser som i köpcenter. Om inget av detta ger resultat kan polisen fråga "allmänheten" om hjälp via traditionella etablerade massmedier. De skapar då möjlighet för främlingar att ringa tipstelefoner och att ta kontakt på andra sätt för att lämna information som kan leda till en lycklig upplösning på situationen. Kännetecknande för crowdsourcing är att främlingar bidrar med kunskap.
Gammal metod i nya sammanhang
Crowdsourcing i sig är alltså inte något nytt. Det är till viss del begreppet som är nytt samt de nya metoder som man kan ta till hjälp. Det finns numera exempelvis oräkneliga Facebook-grupper som individer har startat för att byta kunskaper eller byta begagnade saker. Ett syfte är att bidra till en hållbar miljö. Ett exempel är Skjutsgruppen, en "samåkningsrörelse" som startade samtidigt som crowdsourcingens möjligheter i internetåldern började uppenbara sig för mänskligheten. Rörelsen har omsatt teorin och möjligheterna till briljant praktik. På rörelsens webbplats står det att: "2007 var året då Mattias Jägerskog bestämde sig för att starta ett socialt experiment; Skjutsgruppen. Vänner bjöd in vänner och sen dess har vi samåkt som bara den. Ett annat relaterat exempel på löpande crowdsourcing är den fantastiska tjänsten/appen Waze.
