Vissa saker som hon hade skrivit i sitt "personliga" brev föreslog jag att hon skulle ta bort. Det fanns nyckelord i uppdragsgivarens beskrivning som starkt antydde att de inte ville lyssna på sådant. Istället ville jag att hon skulle fokusera på vissa egenskaper som jag bedömde att de skulle vara mycket mer intresserade av. Utöver det ville jag att hon skulle försöka "sticka ut lite", med tanke på att bolaget sökte någon med "det lilla extra" bland många konkurrerande sökande. Jag föreslog att hon skulle berätta lite om sin naturbegåvning för "crowdsourcing", ett begrepp som hon inte var bekant med samtidigt som hon var mycket duktig på den praktiska delen av det hela.
Men en släkting till henne, som kunde peka på att han jobbade utomlands vid en stor finansiell institution, invände starkt att detta konstiga begrepp "crowdsourcing" verkade "flummigt" och att det skulle ge ett mycket dåligt intryck om hon inte avlägsnade det stycke som innehöll texten om detta. Processen slutade med att hon behöll det som jag föreslagit att hon skulle ta bort. Hon följde dessutom sin släktings råd att ta bort mitt tips om "crowdsourcing". Kvar av mina bidrag var några allmänna grammatiska och stilistiska synpunkter.
Kanske var detta ett riktigt beslut. Hennes släkting hade stor erfarenhet av att söka anställningar medan jag i princip aldrig hade behövt lämna en formell ansökan och är van vid en flexiblare kultur i egenskap av entreprenör. Det är en enorm skillnad mellan kretsar där man har ett rykte samt blir rekommenderad eller anlitad för personlig lämplighet, jämfört med den traditionella arbetsmarknaden där det härskar en systematisk "anställningsdans" med mycket bestämda ceremonier kring varje steg.
Min väninna kom i alla fall så långt som till en telefonintervju. Mycket riktigt var företaget ointresserat av de egenskaper som hon hade lagt mest förberedelser på att prata om, och som handlade mest om henne själv. Rekryteraren gick direkt in på saker som handlade om vad som var viktigt för deras tillväxt och undrade om detaljer kring hur hon skulle kunna bidra till detta. Det hade hon inte funderat särskilt mycket över. Vikten av just denna punkt är gemensam för "alla", såväl om man sitter på ett traditionellt företag eller är en egenföretagare. Lönsamhet bygger på hur bra man är på att lösa andras behov och eventuella problem. Detta är också en av marknadsföringsvärldens (jag säger inte "reklambyråers", utan "marknadsföringsvärldens") absolut viktigaste principer.
Beträffande tankarna kring "crowdsourcing" är det möjligt att företaget i fråga hade ryckt på axlarna då. Begreppet var "färskmyntat" och majoriteten av de som i kontakt med det såg det hela som ett övergående modefenomen. Oavsett den traditionella massan av oinsatta skeptiker har Crowdsourcing blivit så populärt att de flesta människor inte ens reflekterar över tankemodellen längre - lika lite som de till vardags funderar över molnen eller himlen ovanför deras huvuden. Sensmoralen är att det lönar sig, för det mesta, att skapa en "wow"-känsla hos "kunden". Crowdsourcing har de facto spridit sig till såväl privatpersoner som en rad av världens största privata företag och största offentliga organisationer.
Min väninna kunde ha lyckats väcka ett brinnande intresse hos sin tilltänkta arbetsgivare och därmed placerat både sig själv och det företaget i framkanten av crowdsourcing-trenden, som idag har "tagit över världen".
