Enligt Epoch Times, som varit i kontakt med flera producenter, möts lagen av kritik för höga kostnader, tung byråkrati och svårgenomförbara krav.

”Vi har ställt oss frågan om vi ens ska söka, även om vi egentligen skulle vilja det,” säger Niklas Högberg, delägare i Wessingekälla brygghus i Laholm.

För bryggeriet skulle byråkraternas våta filt av kostnader överstiga 20 000 kronor bara första året, medan möjlig försäljning enbart skulle ge ett netto på cirka 14 000 kronor. Detta förutsatt att alla tillåtna flaskor säljs under besöket. ”Om vi funnits på Andra Långgatan i Göteborg hade vi fått ihop till avgifterna under första kvällen,” konstaterar Högberg.

Han ifrågasätter även kravet på att informera om alkoholens skadeverkningar i minst 15 minuter vid varje besök.

”Jag kan inte stå och mässa för vuxna människor i femton minuter om hur farligt det är med alkohol,” säger han.

I grannkommunen Halmstad protesterade lokala producenter mot avgifter på nästan 21 000 kronor, vilket ledde till att kommunen halverade avgiften första året. Samtidigt visar Epoch Times kartläggning att avgifterna varierar stort mellan kommunerna, något som flera menar är ett hinder för likvärdiga förutsättningar.

Det som skulle bli ett uppsving för lokal turism riskerar istället att bli en byråkratisk härva där tid krävs för att ansöka, höga avgifter som minskar möjligheten till vinst, övervakning av företagaren, och ovanpå det en föreläsning till turisterna om alkoholens möjliga skador.

Det är surt virke i den svenske entreprenören.

Jag undrar vilket välstånd vi haft om det inte vore för alla idéer som aldrig blev verklighet, på grund av byråkraternas kladdiga fingrar, som ska röra i allt där det finns skaparglädje.