• Förnuftsvärdering
• Jämförande värdering
• Kassaflödesvärdering.

FÖRNUFTSVÄRDERING

Förnuftsvärdering är sannolikt den i särklass vanligaste värderingsmetoden. Den är formlös och bygger på investerarens kunskaper, erfarenheter, kombinationsförmåga och intuition. Den används medvetet eller omedvetet vid värdering av alla företag, och tillförlitligheten är beroende av investerarens personliga egenskaper.

Förnuftsvärderingens största svaghet, vilket också gäller de etablerade teoretiska metoderna, är att det är omöjligt att sia om framtiden. Investerarens intuitiva bedömning torde emellertid vara den värdering som väger tyngst i beslutsprocessen.

En försiktig investerare gör kanske också en substansvärdering av företaget inom ramen för sin förnuftsvärdering. En sådan värdering innebär att investeraren, med utgångspunkt från företagets balansräkning, försöker skaffa sig en uppfattning om företagets lägsta värde vid en ordnad försäljning eller likvidation.

En substansvärdering torde emellertid spela liten roll för ett investeringsbeslut i ett ungt tillväxtföretag.

JÄMFÖRANDE VÄRDERING

En jämförande värdering (eller relativvärdering) innebär att ett företag jämförs med andra liknande företag. Ofta anges resultatet i form av multiplar, där den vanligaste multipeln är P/E (price/ earnings – priset på ett företag i förhållande till nästa års förväntade vinst).

En multipel på tio betyder att företaget värderas till tio gånger nästa års förväntade vinst. För företag som inte redovisar vinst kan i stället P/S-multipeln användas (price/sales – företagets pris i förhållande till dess försäljning). Andra mer branschspecifika multiplar kan till exempel vara priset i förhållande till antalet besökare på en hemsida, antal hotellrum eller antal medlemmar.

Storleken på multipeln varierar, bland annat beroende på åldern på värderingsobjektet.

Som tumregel kan nämnas att ju yngre detta är, desto lägre blir multipeln. Precisionen i metoden är kanske inte den bästa, men den har en stor fördel – den är enkel att tillämpa och kan därför ge en snabb värdeindikation. Den tillämpas ofta som en förlöpare till eller parallellt med andra värderingsmetoder.

KASSAFLÖDESVÄRDERING

Kassaflödesvärdering är en mer komplicerad och krävande metod än den jämförande värderingen. Den kräver expertkunskap och passar bäst för mogna företag. Den vanligaste varianten är den så kallade DCF-metoden (discounted cash flow).

Mycket kortfattat går metoden ut på att man gör en prognos av alla framtida kassaflöden som verksamheten förväntas generera, med utgångspunkt från historiska kassaflöden i ett företag samt vissa ekonomiska och branschspecifika basfakta, och anger vad dessa (och därmed företaget) är värda i dag.

En utförligare framställning avseende företagsvärdering med tonvikten på kassaflödesvärdering kan Du bland annat finna i IVAskriften Värdering av tillväxtföretag (IVA-M328).

NÄR ANVÄNDS DE OLIKA METODERNA?

Den ena metoden utesluter inte den andra, utan ofta tillämpas flera metoder samtidigt.

Vilken som dominerar i varje enskilt fall hänger delvis ihop med tillgången på basfakta om andra företag i samma bransch, historiska resultat i ett specifikt företag (det vill säga företagets mognadsgrad), tradition samt värderarens kunskaper och preferenser. Nedanstående figur kan tjäna som exempel.

Figuren illustrerar i vilken ordning de olika metoderna används

RISKANALYS

Oavsett vilken värderingsmodell som används gör investeraren någon form av riskanalys vad gäller investeringen, och det kan därför vara bra att känna till vilka delkomponenter som i regel ingår i en sådan analys. Dessa är i korthet följande:

• Managementrisken – Är ledningen kompetent att driva och utveckla företaget?
• Teknikrisken – Håller produkten eller tjänsten vad den lovar?
• Marknadsrisken – Finns det ett behov av produkten eller tjänsten?
• Den finansiella risken – Hur mycket kan jag förlora på min investering?

Managementrisken är sannolikt den viktigaste delkomponenten i investerarnas riskanalys av unga tillväxtföretag. Se mer om detta i kapitel 8 .