Jag fick ett email nu på morgonen där det stod allt detta - få en extra vecka, använd AI på ett sätt som befriar dig osv. Och det var inte alls det som intresserade mig, det var den här tanken på vad jag skulle göra med en extra vecka ledigt.

Skulle jag hänga med grabbarna? Med två supertonåringar som lever som att dom bor på ett B&B skulle det vara härligt och nödvändigt.

Mer promenader och bara njuta av livet? Troligen, jag anser att vi njuter för lite i livet. Ständigt denna jakt på nästa sak gör att vi har svårt att stanna upp och bara vara.

Bara vara med mig själv…? Absolut, det här är nog den enklaste formen av arbete jag vet.

Samtidigt vet jag att det inte är så för andra.

Det är mycket kämpande, tänk om jag ändå bara kunde meditera och allt bara kom till mig. Vi vill ha lösningen här och nu och tålamodet att bara sitta med sina tankar kan vara skrämmande.

Vi är inte våra tankar, precis lika lite som att vi är våra naglar. Vi har naglar och vi är personen som har tankarna. Och jag fattar, för 5 år sedan hade jag tänkt - vad är det för jädra flum… men med tiden, flera insikter så är det naturligt för mig.

Det var inte som att tända en lampa, jag kan verkligen inte säga när det blev naturligt att tänka så… det har bara smugit sig på.

Och det tror jag att personlig utveckling är egentligen, det är inget stort eureka moment… utan ett sakta uppvaknande.

Återigen, vi är så triggade att det ska vara snabbt, det ska vara något tydligt. För det händer så mycket i våra liv, hur ska vi då märka det här som sakta bara skiftar våra liv.

Här är 3 råd jag vill ge dig, som har hjälpt mig:

1. Stanna upp. När dagen rasar på, ge dig själv fem minuter vid ett fönster. Det handlar inte om att ladda batterierna för att kunna springa fortare sen, utan om att påminna dig själv om att världen finns kvar även när du inte jagar den.
2. Sluta kämpa så hårt. Vi har lärt oss att allt av värde kräver slit, men precis som det är med träning: musklerna byggs under vilan, inte under lyftet. Det händer precis lika mycket med din utveckling när du vågar vara helt passiv som när du presterar.
3. Släpp ut din inre monolog. Tankar växer sig stora och skrämmande i mörker. Genom att prata med någon – en vän, din partner eller en coach – ger du tankarna luft. När de kommer ut i ljuset märker du ofta att du inte är dina tankar, du är bara den som hör dem.

Det kan kännas lockande med AI och all den tid som den frigör åt dig, men om du inte har en plan på vad du ska göra med den tiden - eller ännu värre att du bara arbetar mer eller kanske ägnar den tiden åt något som dränerar dig på energi (tänker på sociala medier), då är det bortkastad tid.

Så vad skulle jag göra med min vecka, just nu känns det som att jag bara skulle vilja åka till torpet och vara. Jag och hunden på torpet och tystnad… ingen dator, ingen mobil.

Det här är ingen flykt från världen, det är ett verktyg för att vara mer medveten i den. Bara jag och mina tankar, tillsammans med ett block och en penna.