Om parterna inte är överens om vad ett avtal innebär gäller det att hitta metoder för att fastställa avtalsinnehållet. Utgångspunkten är alltid att man försöker fastställa vad båda parterna gemensamt avsett.

För att göra det kan domstolen använda sig av alla omständigheter som presenteras för den och utifrån det komma fram till om parterna haft en gemensam avsikt i en viss fråga eller inte. Särskilt viktigt att notera är att regeln om den gemensamma partsviljan gäller även om parterna eventuellt har skrivit något annat i ett gemensamt skriftligt avtal.

Ofta går det dock inte att fastställa vad parternas gemensamma avsikt vid avtalstillfället var. I praktiken använder sig domstolarna då av en mängd olika tekniker och principer för att komma ändå komma fram till en slutsats om hur avtalet skall tolkas. Avtalstolkning är något av det svåraste och mest omdiskuterade som finns inom juridiken.

Några av de tekniker som används är:
- Läsning av skriftliga avtal, vilket har mycket stor betydelse
- Tolkning till nackdel för författaren av oklara bestämmelser
- Tolkning som innebär minsta möjliga belastning
- Ändamålstolkning, dvs. vad kan bestämmelsen tänkas ha för ändamål blilr viktigare än den exakta ordalydelsen
- Individuella villkor går före standardvillkor
- Preciserade villkor går före generella villkor
- Rimlighetstolkning, dvs. domstolen försöker komma till ett rimligt resultat