Inom import var man förr tvungen att ha råd att resa personligen utomlands och dessutom betala alla som skulle hjälpa till med både persontransporten och frakten av varor. Sedan tillkom lagar, tullar och andra hinder som komplicerade logistiken. Ett annat problem var kulturkrockar och som om det inte vore nog med allt detta måste man också veta vilka leverantörer som fanns och som man kunde lita på samt vad de hade i lager, till vilka priser.
Det var enklare att låta företag eller om man själv drev egen verksamhet, att låta andra entreprenörer sköta sådant. För dessa leverantörers besvär och risker kring allt ovanstående fick kunderna betala en premie, vare sig de var medvetna eller inte om att ursprungspriset på en viss produkt var en bråkdel av vad kunden själv till slut betalade.
Vid Internet-boomen på 1990-talet var det många som såg en vision om, eller åtminstone anade, betydande samhällsomvälvningar. De anade en kommande tid när mänskligheten skulle se de slags potentiellt lönsamma omstruktureringar som Schumpeter kallade "creative destruction". Nationer, storföretag och miljontals sparare satsade därför motsvarande biljontals kronor på att bli först med att hinna till framtiden och därmed kunna tjäna den fenomenala premie som "first mover advantage" (att vara "först till kvarn") kan medföra.
Den möjliga framtid som alla dessa olika slag av investerare anade en glimt av, var år 2014. En tid då elektronisk postorder är lika enkel som att välja kanal på TV:n. En ålder då folk tycker att kommunikation över nationsgränserna är lika naturlig som att hälsa på grannarna medan man promenerar hunden. En era då bildtelefoni samt annan James Bond-teknologi, såsom kolossalt kraftfulla datorer inpackade i "smartphones" har blivit så vanligt, att nästan var och varannan 5-åring har det som leksak. Det är naturligt att detta var en berusande framtidsglimt år 1996.
När år 2014 inte behagade dyka upp före slutet av 1990-talet, fick sparare och finansiella institutioner "kalla fötter", paniksålde sina "förlustinvesteringar" och skapade genom dessa handlingar en självuppfyllande profetia. Det är inte för inte som superinvesterare som amerikanen Warren Buffett insisterar på att man ska behålla sitt delägande i 20 år eller längre om det behövs. En investering blir inte en förlust bara för att modetrender svänger. Förlusten kommer om man säljer för sent eller för tidigt, i lägen då man inte får betalt i närheten av vad man annars kunde ha fått.
1990-talets period av global mänsklig intuition avskrevs dessvärre efter ångestförsäljningarna som en "IT-bubbla". Det vill säga nu hette det att det hela hade varit en massinbillning på finansmarknaden kring en påhittad framtid.
Men medan allmänheten lade denna "modenyck" och "tillfälliga sinnesförvirring" åt sidan och sysslade med annat, fortsatte entusiaster att investera, "uppfinna" och utveckla. Tills de en dag hade lyckats kalibrera och korrigera majoriteten av de oräkneliga detaljer som utgjorde "problem" under 1990-talets slut och 2000-talets början. Tills, en dag, då 2014 materialiserade sig.
På vägen dit/hit "gjorde" postorderföretaget Amazon sin grundare Jeff Bezos till mångmiljardär. ITunes sänder skivor genom elnäten och luften. E-handelsgrossisten Light In The Box har skapat en digital katalog över tusentals produkter som kan beställas direkt från Kina, med leverans inom en vecka (när allt fungerar som smidigast). Om dessa företag hade introducerats på marknaden för 15 år sedan, med den enkelhet och snabbhet som de kan erbjuda idag, så hade det varit kolossala succéer av näst intill obeskrivliga mått.
På delvis gott (för konsumenter) och delvis ont (för entreprenörer som möter en extrem konkurrensutsatthet) kan beställare idag köpa en vara som i beställningsögonblicket befinner sig på andra sidan planeten. Till priser som ofta kan hållas lika lågt eller lägre än vad det skulle kosta att anskaffa samma produkter i en lokal butik "runt hörnet".
I ljuset av detta så är det fullt förståeligt att sparare och "uppfinnare" och entreprenörer investerade i detta samhällsscenario för 20 år sedan. Det är synd för de som inte vågade lita på framtiden.
Sensmoralen för entreprenörer är att det är viktigt att hålla fast vid sina visioner. Dessa är glimtar av möjliga framtider. En vanlig orsak till "marknadsmisslyckanden" är att man ofta tror att det räcker med att komma på en spännande idé och vision. Men för att nå framgång med idén måste man fullfölja. Marcus "MW" Wallenberg brukade säga att inget företag är så bra att det inte kan förstöras av en dålig ledning. Detsamma kan sägas om idéer och entreprenörer.
Att hålla fast vid målbilden (destinationsbilden, visionen), är svårare än de flesta inser. Detta är bland det besvärligaste som finns med att fullfölja en företagsresa från idé till försäljning. En vision kan beskrivas som ett mentalt besök i framtiden, om så bara för en bråkdels sekund. Liksom med riktigt trevliga drömmar som man måste kämpa för att komma ihåg när man vaknar på morgonen, så behöver en entreprenör vara riktigt duktig på att direkt efter en vision hitta vägar och medel att ta sig "tillbaka till framtiden".
