Jan Blomgren, fysikprofessor och energiexpert, ifrågasätter i en krönika i Epoch Times huruvida de kostnadsuppgifter som användes för vindkraft i rapporten var tillförlitliga. Han påpekar att modelleringsarbetet använde uppgifter från branschorganisationen Svensk Vindenergi som underskattade kostnaderna, vilket resulterade i en felaktig framställning av vindkraftens ekonomiska attraktivitet.
Blomgren framhåller att det inte var fel i själva modelleringen, men att ”SISU-principen” (Skit In ger Skit Ut) gäller – felaktiga data ger dåliga resultat. Han menar att Energiföretagens rapport, som Svenskt Näringsliv baserade sin analys på, gravt underskattade kostnaderna för vindkraft, vilket nu bekräftas av de många konkurserna inom branschen. Liknande resultat har även noterats i Storbritannien.
Vindkraftens roll i svensk elproduktion har blivit en politiskt laddad fråga, och Blomgren antyder att Svenskt Näringslivs rapport kan ha påverkat delar av det politiska landskapet till att övervärdera vindkraftens potential. Denna förskjutning kan ha drivits på av rapportens ursprung i en period då Svenskt Näringslivs hållbarhetsavdelning hade en "grön" profil, med chefer som senare övergått till företag som förespråkar vindkraftsutbyggnad.
Frågan om vindkraftens ekonomiska och praktiska hållbarhet blir därmed allt mer relevant i den fortsatta debatten om Sveriges framtida energiförsörjning och hur de höga elnätskostnaderna och energistabiliteten påverkar svenska företag, särskilt de små och medelstora aktörerna.