Den lag som säger att av varje kategori, vilken den än må vara, så är nio tiondelar skräp formulerade Sturgeon ursprungligen 1958 för sin egen kategori – för science fiction. Men: att 90 procent av all science fiction är skräp beror på att 90 procent av vad som helst är skräp.

Sturgeons lag har fått förnyad aktualitet genom vad en amerikansk journalist, Chris Andersson på Wired Magazine, döpt till ”Den långa svansen”. Denna långa svans som jag strax skall förklara är av stor betydelse inte minst för mindre företag – och för kunder av ett antal olika varor, nja ”varor”. Andersson betonar här att de tio procent som inte är skräp naturligtvis varierar från person till person…

En fysisk bokhandel, en vanlig skivaffär, ett videotek med kassetter eller numera med DVD-skivor kan bara innehålla ett begränsat antal produkter. Biograferna i Sverige kan bara visa de filmer som drar tillräckligt med publik. Men – allt det här förändras i grunden med Internet.

De skivor som inte fick plats i skivaffären, de böcker som inte rymdes på bokhandelns hyllor, de kan nu få en ny chans. Musik kan laddas ner via Internet, böcker kan säljas samma väg och gå direkt från boklager till den intresserade läsaren och böcker kan även tryckas på beställning enligt systemet print-on-demand. Plötsligt får alla de där små upplagornas musik, film, skrifter en ny chans: de utgör den långa, allt tunnare svansen som tidigare kapades av därför att ekonomin inte fanns.

Ekonomin, den fanns inte därför att de tio procent som av den stora konsumentkretsen eliminerades som skräp försvann. Men skräp är som sagt inte samma skräp för varje individ. Med Internet får mindre företag, mindre utgivare och producenter av musik etc sin nya chans. Spelplanen blir jämnare, massmarknadskanalerna kompletteras med tunna, riktade kanaler, den långa svansens!