Just nu befinner jag mig i en fas när människor runt mig omedvetet gör klumpiga saker – vilket får folk att vända ryggen till. Det är både fascinerande och skrämmande och jag vet att jag garanterat gjort mig skyldig till liknande saker.

I takt med att jag utvecklats i min roll som företagare har jag allt mer upptäckt fördelarna med att arbeta med yrkesskickliga människor istället för att själv behöva testa allt som nybörjare. Jag vet också hur mycket tid, energi och engagemang jag har lagt ned för att kunna hamna på den nivå jag nu befinner mig på. Jag samarbetar gärna med de som också älskar sitt arbete och är mån om att göra ett så bra arbete att det pirrar av glädje i hela kroppen när man kommer i kontakt med deras bolag.

Men det var först när jag stoppade en grävare som stod med grävskopan i luften – redo att sätta första spadtaget i backen – som jag förstod kraften i det hela.

Värdet i att bygga affärsmässiga relationer

Marknadsföringsmässigt var jag tidigt inne i affärsnätverket BNI – som vill att människor ska göra fler och bättre affärer. Jag gick på morgonmöten. Såg människor som delade ut ”varma ingångar” men jag fattade inte grejen och jag var fortfarande omedveten om hur många upprepande kontakter och gemensamma projekt vi behöver ha med varandra för att ett förtroende ska växa.

Då ville jag att det skulle gå bra för mig och även att det skulle gå bra för andra jag mötte.

Nu är jag alert, redo att göra bra saker för andra, jag bjuder till och engagerar mig. Jag avsätter alltid några minuter för att hinna prata och umgås. Inte bara för att människor ska få prata av sig (som det var tidigare). Nu lyssnar jag aktivt efter behov, önskemål och annat som jag kanske kan hjälpa till med.

Min svärmor är en fena på detta. För henne är det genuin nyfikenhet på andra människor och en önskan att kunna göra livet bättre för någon annan som driver henne. Detta har indirekt inneburit att hon alltid får hjälp och stöd. Vill hon ha något så brukar hon få det – för hon skapar förutsättningarna för det. Och hon är inte ens företagare?

Första uppdraget är ett test, kommande är nya test

Förr trodde jag att ett uppdrag enbart var ett uppdrag. Om någon anlitade mig fick jag ett tillfälligt gig som gav pengar på kontot.

Nu vet jag att jag indirekt blir testad. Genom att arbeta tillsammans lär vi känna varandra. Om jag gör ett bra jobb kommer de vilja anlita mig igen, eller kanske till och med tipsa någon annan om mig.

Då trodde jag det handlade om slutresultatet.

Nu har jag förstått att alla småsaker har betydelse. Hur länge tar det innan jag återkopplar? Hur utrycker jag mig i samtal? Ställer jag rätt frågor? Kommer jag med lämplig respons? Hur löser jag problem om något sådant dyker upp? Håller jag mig till överenskommelser? Ju mer människor uppskattar att arbeta med mig desto fler, större och viktigare uppdrag kommer jag också att få! Alla vill arbeta med bra, lättsamma människor.

Inte roligt att hjälpa

Nu för tiden vet jag att jag endast ska be om hjälp när jag har en eller två veckor på mig att vänta in svaret. Förr kunde jag förivriga mig. Jag kunde be om textfeedback - för att sedan (göra misstaget att) arbeta vidare med texten. När feedbacken kom var den därför inaktuell. Att bromsa mig och tänka på den som skulle hjälpa gjorde hela skillnaden! Det är mitt jobb att ge den som hjälper mig lämpliga förutsättningar för att kunna göra ett bra jobb.

Så roligt blev det väl ändå inte?

För någon vecka sedan fick jag en förfrågan. Kunde jag leta upp ett dokument? Absolut! Jag kom ihåg ärendet, letade upp dokumentet när jag befann mig i rätt byggnad, fotograferade det, skickade det och lade till en glad hälsning.

Svaret jag fick var: ”Tack så mycket, har du inte pratat med X idag? Vi två fixade det under dagen. Som sagt, tack ändå för ansträngningen.”

Man brukar ju säga att det finns en besvikelse i att göra något snällt för någon annan och inte ens få ett tack. Men att göra något – och bli hånad som tack? Det får ju ändå musten att gå ur en.

I detta fall skrattar jag åt klumpigheterna och jag skakar av mig den idiotförklarande käftsmällen…

Men samtidigt stängs flera potentiella dörrar affärsmässigt … Hur mycket den här personen än kan – så kommer jag inte att vilja ha så mycket med hen att göra… Inte mer än nödvändigt åtminstone.

Inte vill jag arbeta med någon som får mig att må dåligt?

Redan här, i en sms-konversation, har kommunikationen strypts. Det är inte så roligt att höra av sig. Jag försökte vara snäll och omtänksam – men fick en käftsmäll. Vem vet vad som kommer härnäst?

Givetvis kommer jag att höra av mig om jag måste. Jag kommer att vara artig och korrekt, för det strävar jag alltid efter att vara.

Men jag kommer inte höra av mig bara för att kolla läget. Om jag drar igång ett projekt så är personen i fråga inte mitt förstahandsval…

Redan här har den kreativa energin gått i botten. Alla potentiella samarbeten upphör innan de uppstått. Dörrar har stängts, vilka kan vara väldigt svåra att öppna igen.

Och personen i fråga är inte ens medveten om det hela.

Troligen har jag ställt till det för mig MÅNGA gånger tidigare innan jag knäckte koden. Ärligt talat, jag håller nog fortfarande på att lära mig. Det finns fallgropar jag kommer att gå in i…

Dörrar stängs och dörrar öppnas – men ingen säger någonting

Anledningen till att jag kunde stoppa grävaren med grävskopan i luften var att vi (jag och grävmaskinisten) hade börjat lära känna varandra. Vi hade arbetat tillsammans. Det fanns ett förtroende. Jag visste hur otroligt skicklig han var – och vilken yrkesheder han hade. Jag hade hört honom beskriva sin vision om sitt bolag och jag hade också sett att han levererade efter sin egen standard. Jag visste att jag hade med en riktigt bra person att göra. Och jag tror han gillade mig också…

Det var inte hans fel. Det var inte mitt fel. Det fanns kommunbeslut. Men det var på väg att bli riktigt ordentligt fel! Och då skulle både han och jag få ta smällen! Så jag var tvungen att gå in och avbryta – omedelbart!

Han var givetvis inte glad när jag ringde och sa att ärendet skulle komma att överklagas. Men det var ändå bättre än alternativet: risken att en vattentäkt kontaminerades och en hel by började dricka giftigt vatten.

Hade jag kunnat avbryta grävandet även om jag inte haft en yrkesmässigrelation med grävaren?

Kanske. Kanske inte.

Nu blev det: ”Fasiken, det var ju inte bra! Det är bara att packa ihop – för det här kommer ta ett tag.”

Istället för: ”Vem är du? Varför ringer du mig? Varför säger du såna saker?”

Tidsmässigt hade han garanterat kunnat göra klart det beställda arbetet innan överklagan ens hade gått igenom…

Vi gör affärer med människor

I BNI säger man att det är människor som gör affärer med människor – och det är något vi ofta glömmer bort när vi ser rubriker om affärsöverlåtanden, betydelsefulla kontrakt och stora uppdrag.

Framgångsrika företagare ger inte stora uppdrag till oprövade kort! Man börjar i liten skala, lär känna varandra: Hur går det att arbeta tillsammans?

Många gånger börjar man samarbetet med tjänster, eller uppdrag, som innehåller väldigt lite pengar. Det är inte ens säkert att det är en riktig affär - det är ett sätt att testa av varandra! Om du inte ens får till det lilla, hur ska du då kunna få till det stora?

Indirekt innebär detta också att man alltid behöver visa sig från sin bästa sida. Alla ord och handlingar visar vem man är och vad man står för. Ordet network är just net-WORK för att det är ett arbete att hålla liv i relationer, det är inte net-sit. Alla enskilda kontakter påverkar.

Vill du ha goda samarbeten om fem år – börja bygga relationer idag

Det tar tid (åratal) att lära känna en person. Men när vi väl lärt känna varandra är relationen evig. Detta gör att vi är mer lojala med personen vi arbetar med än organisationen. När en god samarbetspartner byter arbetsgivare brukar man haka på (om det inte är ägaren vi har fullt förtroende för, känner och älskar att samarbeta med).

Indirekt betyder det att man ”strör” goda relationer runt sig och bygger relationer till höger och vänster – i blindo – utan att veta vilka som kommer att förränta sig i förlängningen.

Sedan kommer det förstås bli så att man är artig och trevlig med vissa (de som hånar en som tack). Medan man är generös och omtänksam med andra.

Och här ligger hela skillnaden!

Ju mer du ger desto mer kommer du att få

Dörrar öppnas alltid för de som är generösa och omtänksamma. De har alltid medvind. Människor vill dem väl och hjälper dem gärna.

Samtidigt kommer dörrar mestadels att vara stängda för andra. Ingen vill egentligen hjälpa dem, för det är risk för att det kostar betydligt mer än vad det ger.

Det här är en branschhemlighet som ingen pratar om… Men alla vill ha goda samarbeten! Ingen vill ha relationer som kostar mer än vad de ger.

Generositet förräntar sig

Folk pratar om etik och hur man för sig hela tiden. Men man blir ändå chockad när man upptäcker vilken skillnad som goda, omtänksamma och generösa relationer verkligen innebär.

Givers gain – ju mer du ger desto mer kommer du också att få! Speciellt om du är ärlig, omtänksam och genuint nyfiken både på din samarbetspartner och det projekt ni har framför er.

Har du också sett det?