De modeller han tänker på är sådana för investerare på t ex finansiella marknader. Modeller med framgång förfinas och utnyttjas av allt fler, tills de skapat en bubbla som tycks bekräfta modellens kraft och leder till ännu större dragningskraft och bubbla. Som till slut brister.

Det är – bland annat – här om småföretagare har sina chanser. Att gå på tvärs, att undvika att dras med, att trivas i bubblornas skugga – att ge sig på sådant som bubbelmanin får folk att glömma: fungerande, sunda affärsidéer. Gärna med beaktande och utnyttjande av Stantons Lag, uppkallad efter författaren Tom Stanton som skrivit ”A State at Risk”.

Stanton påpekar att risk alltid förflyttar sig t
ill dem som är minst kompetenta att hantera den. Detta eftersom de som är bra på att hantera risk ser till att de hanterar den just så att de blir av med den – varvid den hamnar just hos dem som inte klarar det så bra.

Återigen småföretagarens privilegium, att känna risknivån in på bara kroppen, att hantera den själv – att strunta i risk hon eller han inte kan hantera. Närheten till verkligheten som förvandlar osäkerhet till hanterbar risk, en risk som ger företagaren som riskreducerare en riskbonus. Medan risken därmed hamnar där Stanton föreslår.

Missa inga nyheter! Anmäl dig till ett förbaskat bra nyhetsbrev.
0 kommentarer
Du måste logga in för att skriva en kommentar. för att registrera dig som medlem.