Strukturella svagheter vid företagsstarten väger tyngre än tillfälliga störningar när mindre aktiebolag går omkull. Det är huvudslutsatsen i rapporten "Varför går många mindre aktiebolag i konkurs?" som myndigheten Tillväxtanalys publicerade i juni.

Rapporten har analyserat aktiebolag med färre än 50 anställda under perioden 2004–2019. Slutsatsen är att konkursrisken till stor del bestäms redan vid bolagets bildande. Företag som senare går i konkurs uppvisar ett produktivitetsunderskott från start – för bolag som föll efter fem år låg det initiala gapet på 52 000 kronor i förädlingsvärde per anställd jämfört med överlevande företag, ett gap som aldrig hämtades in.

Tre faktorer framträder som centrala. Svag kapitalisering med låg soliditet och hög skuldsättning ökar risken markant, särskilt i branscher med låga inträdesbarriärer.

Humankapitalet spelar en avgörande roll: styrelser i konkursföretag är mindre, har lägre utbildningsnivå och oftare ledamöter som kommer från arbetslöshet. Och produktivitetsgapet uppstår tidigt och kvarstår över tid.

Rapporten avlivar samtidigt farhågan att sänkningen av aktiekapitalkravet 2010 – från 100 000 till 50 000 kronor – skulle ha drivit upp konkurserna. Tvärtom indikerar analysen att konkursrisken bland nystartade aktiebolag minskade efter reformen. En trolig förklaring är att fler etablerade egenföretagare ombildade sina verksamheter till aktiebolag, en grupp med lägre konkursbenägenhet.

Författarna varnar för att tolka en låg konkursfrekvens som ett tecken på en frisk ekonomi. Konkurser fyller en funktion genom att flytta resurser från mindre till mer produktiva verksamheter, och åtgärder som kraftigt minskar konkurserna riskerar att hålla liv i så kallade zombieföretag. Andelen sådana företag har dock legat stabilt på tre till fyra procent och visar ingen ökande trend.

Slutsatsen för politiken blir att tidig identifiering och riktade selektiva insatser – rådgivning, nätverks- och finansieringsstöd – är mer träffsäkra än breda åtgärder i sena skeden.