Det som faktiskt avgör var företag startas – och överlever – är betydligt mer grundläggande.

Stabila regler. Förutsägbarhet. Och ett system som inte sätter krokben.

Rapporten visar tydligt att länderna i topp – USA, Singapore och Storbritannien – är bra på att skapa en miljö där företagare vet vad som gäller, där regelverken är begripliga och där det går att fatta beslut utan att först ringa en jurist.

I många länder – inte minst i Europa – ser vi motsatsen. Nya regler läggs ovanpå gamla. Skattesystem förändras i omgångar. Tillfälliga stöd ersätter långsiktiga spelregler. Resultatet blir ett system där det är svårt att navigera, särskilt för små och växande företag.

Och ibland går det ännu längre. Ambitiösa politiska mål omsätts i regelverk som, steg för steg, skapar nya lager av administration och kostnader. Varje enskild regel kan vara rimlig – men tillsammans blir de en bromskloss.

För entreprenörer jagar inte bidrag. De jagar möjligheter. De vill veta att om de tar en risk idag, så gäller ungefär samma förutsättningar imorgon.

När den tryggheten saknas spelar det mindre roll hur många stödprogram som lanseras.

Samtidigt blir konsekvenserna tydliga. Länder som gör det enkelt att starta och driva företag – som Singapore, Estland och Nya Zeeland – klättrar i rankingen.

Problemet är sällan att politiker gör för lite. Problemet är att de ofta gör för mycket – på fel sätt. Varje ny regel blir ett hinder. Hundratals regler blir ett lapptäcke som allt färre företagare orkar navigera.

Företag växer inte där det finns flest bidrag.

De växer där det finns minst hinder.