Tidskrifter som Wired och sajter som Gizmodo beskriver gärna spännande prylar – ja för Gizmodo är det närmast livsblod. ”Spännande” innebär att de har ”en geek-faktor” – kul finesser… Men något som är bekant inte minst från programvara så kommer finesserna med ett pris: man måste lära sig använda dem, eller dras med dem utan att lära sig och då är de kanske bara i vägen.Man måste alltid förenkla litet: låt oss anta att kostnaden för en ny finess är noll. Tillskottet i vinst för finesstillägg är R som sätts samman av värdet för finessen C minskat med bekymret att hantera ytterligare finess D dvs
R = C – D
Men värdet av finessen är högre i förväg än när man börjat använda den så före gäller att
C1 = dF medan efteråt i stället
C2 = eF
där F är finessen eller finesserna och multipeln e är mindre än multipeln d.
Lägger vi nu på ytterligare finesser, i en ny generation, så ökar belastningen eller det negativa dvs
D = aF + bFxF (där x står för multiplikation, inte för någon obestämd storhet)
Om finesserna förlorar i värde över tiden så bör det påverka deras bidrag till vinsten över tiden. Vi nöjer oss här med att granska två perioder, den när finessen införs och en enda senare, med index 1 respektive 2. Vinstbidragen blir då
R1 = C1 – D = (d – a)F – bFxF
R2 = C2 – D = (e – a)F – bFxF
Vissa varor är kunderna mer benägna att köpa upprepade gånger än andra så vi måste införa en multipel för att väga in detta, w, och den totala vinsten blir då
Rtot = R1 + wR2 som därmed resulterar i
Rtot = [(d – a) + w(e – a)]F – (1 + w)bFxF
Om ett företag vill maximera den kortsiktiga vinsten så skapar man många finesser enligt ett samband som kan härledas ur enbart R1 nämligen
F1 = (d – a) + 2b
Vill man i stället framförallt få upprepad försäljning och satsar enbart på R2 blir antalet finesser få enligt sambandet
F2 = (e – a) + 2b
Däremellan ligger vad som representerar netto nuvärde av inkomstströmmen
Fopt = [(d – a) + w(e – a)] + [2b(1 + w)]
Här ett helt annat synsätt, kompletterande eller konkurrerande? Genrich Altschuller var en rysk forskare och tekniker som uträttade ett verkligt storverk. Han skapade ett system, TRIZ (namnet efter de latinska bokstäverna i den ryska akronymen), för att lösa problem genom att systematiskt återföra dem till en rad grundläggande principer och motsägelser eller konflikter som sedan elimineras på ett likaledes systematiskt sätt. Via TRIZ har man också upptäckt att teknikområden i sin utveckling regelmässigt genomlöper en serie stadier, alltid i samma principiella sekvens. Altschullers lag om det ideala utsäger att när system mognar blir de allt mer tillförlitliga, enkla och mer effektiva. Ju mer komplexitet utåt desto längre är systemet från idealtillståndet. När detta uppnåtts har mekanismen och dess komponenter i fråga helt försvunnit och blott själva den nakna funktionen återstår! Ett exempel skulle kunna vara den ideala gräsklipparen: om man kunde genmanipulera gräset så att det stannar i växten, just precis lagom kort och Wimbledon-tätt.
