Modellen förutsätter att hjärnan egentligen är tre hjärnor i en.
Insikt i hur hjärnan är uppbyggt ger ett verktyg för att förändra der hierarkiska tänkandet och leva upp till våra mål. Vi måste nämligen ta hänsyn, acceptera och arbeta i samklang med vår grundläggande natur.
De tre nivåerna
Den mänskliga hjärnstammen har likartade nervbanor som den man finner hos ödlor eller alligatorer. Denna ”reptilhjärna” är källan till hackordningsbeteenden likaväl som våra tendenser till revirmarkering, revirförsvar, rituella beteenden och stereotypa automatiska reaktioner. Enligt McLean visar sig reptilhjärnan i ”slavisk lydnad” under rutiner och ”att göra saker som man alltd har gjort”, att vara fast i personliga vardagsritualer och vidskepliga handlingar, underdånighet inför rang och status, ceremoniellt agerande m.m. En hög chef uttryckte det så här: ”det låter som en vanlig dag på jobbet”.
Nästa nivå i den treeninga modellen av hjärnan är det limbiska systemet eller däggdjurshjärnan. Den liknar hjärnan hos en hund eller en häst. Däggdjurshjärnan är centrum för vårt känsloliv. Vetenskapsmän har kartlagt områden i det limbiska systemet som står för känslor av sexuell åtrå, vrede, upprymdhet, depression och lust. Det limbiska systemet fungerar också som en centreal för inkommande sensorisk data. Med andra ord så spelar det en huvudroll när det gäller att bestämma vilken information som ska förpassas vidare upp till den mest utvecklade delen av hjärnan, stora hjärnans bark.
Stora hjärnans bark består av två hjärnhalvor, vänster och höger, och nätverk av nerver mellan dem, corpus callosum. Det är området för medvetandet, för planerande, analys, syntes och fantasi. Utvecklingen av hjärnbarken har gjort det möjligt för oss att planera för andras behov likaväl som för våra egna.
Vad är då de två förhållningssätten?
Våra tre hjärnor visar två helt skilda attityder gentemot förändring, den ena dominerad av repto-däggdjursaktiga tendenser; den andra av vår växande medvetenhet. Filosofen Bennett kallade dessa förhållningssätt för psykostatiska respektive psykokinetiska. Det psykostatiska sinnestillståndet ser förändring som ett hot. Det motsätter sig allt okänt och undviker motsägelser. Det styrs av rädsla och motsätter sig förändring, kreativ anspänning och nya sätt att tänka. Det psykokinetiska sinnestillståndet erkänner att existensens natur är en evig förändring och kompenserar den medvetenhetenmed en känsla av att innerst inne äga en fundamental stabilitet. Det har en kreativ attityd till kaos, välkomnar det okända och inser att nuet skapar framtiden. Det psykokinetiska sinnestillståndet ser förändring som ett löfte.
Studier har visat att framgångsrika människor använder sig bara av metoder som passar deras personligheter, både av deras styrkor och svagheter.
