1. Strikta dataskyddsregler för avlidna – bristande skydd för levande
En av de mest paradoxala aspekterna i dagens dataskyddslagstiftning är att avlidna ofta omfattas av mycket strikta skydd kring sin personliga information, medan de levande – ironiskt nog – ibland har mindre praktiskt skydd. För familjer som ska sköta dödsbo kan detta innebära stora svårigheter att få tillgång till viktiga bankuppgifter för att förhindra bedrägerier eller klargöra skulder. Banker hänvisar ofta till sekretessregler och nekar eller begränsar åtkomst till data rörande avlidna, även när sådan information är avgörande för att förhindra bedrägeri eller säkerställa korrekt bouppteckning.
Denna motsägelse skapar en frustrerande juridisk och operativ gråzon. Skyddet av personlig integritet bör inte stå i vägen för att förhindra bedrägerier eller försvåra lagliga processer. Familjer och juridiska ombud tvingas navigera en byråkratisk labyrint för att få tillgång till grundläggande kontoinformation som borde vara tillgänglig för bouppgörelse.
2. Inkonsekvent praxis mellan bankkontor försvårar bedrägeriförebyggande
Ytterligare en komplikation är att bankerna inte alltid tillämpar sina egna regler konsekvent. Det finns rapporter om att en bankfilial samarbetar fullt ut med familjer för att förhindra obehöriga uttag, medan en annan filial inom samma bank vägrar lämna ut motsvarande information. Denna inkonsekvens skapar inte bara förvirring utan öppnar också möjligheter för missbruk.
Utan standardiserade och tvingande rutiner i samtliga bankkontor riskerar familjer att möta motstånd beroende på vem de vänder sig till. Detta undergräver insynen och ökar risken för obehöriga transaktioner som permanent kan minska boets värde.
3. Bankernas egenintresse går före familjernas rättigheter
Mest oroande är fall där banker prioriterar sina egna ekonomiska intressen vid avslut av dödsbon, ibland på bekostnad av arvingarna. Exempelvis har banker fortsatt debitera ränta på lån under boets avveckling – även när bankens fordringar är av lägre prioritet än andra skulder.
I sådana situationer förlängs bouppteckningen, tillgångarna minskar och familjerna drabbas av ytterligare påfrestningar. Bristen på transparens kring dessa avgifter och deras berättigande förvärrar familjernas frustration och skadar förtroendet för banksystemet.
Mot ett rättvisare system
Dessa tre exempel belyser systematiska utmaningar som kräver åtgärder från tillsynsmyndigheter, banker och lagstiftare. Familjer som söker avslut ska inte behöva kämpa mot ogenomskinliga regler, inkonsekventa rutiner eller institutioner som sätter vinst före rättvisa.
Förbättringar kan inkludera:
- Klara lagliga riktlinjer för åtkomst till avlidnas data som balanserar integritet och praktiska behov.
- Standardiserade och tvingande rutiner för att säkerställa enhetligt samarbete från bankkontor.
- Skärpt tillsyn och ansvarsskyldighet för banker som prioriterar egna intressen vid bouppgörelser.
Att åtgärda dessa frågor är avgörande för att återställa förtroende och värdighet för anhöriga i en av livets svåraste situationer. Endast då kan vi säkerställa att finansiella institutioner tjänar sina kunder, både i livet och efter döden.
