Låt oss idag ta en extra funderare över varför fler än 70 procent av alla våra chefer är män. Antingen resonerar man som Mats Qviberg, ordförande i Bilia, Fabege och Hagströmer & Qviberg, gjorde i en artikel i SvD sommaren 2007: ”Det ligger i kvinnors gener att vilja bli försörjda av män. Om man har dessa förklaringsgrunder och samtidigt en stor makt att påverka utnämningar till styrelser och ledningsgrupper är det kanske inte konstigt att det fortfarande är vanligare att heta Göran än att vara kvinna och VD i ett större bolag i Sverige 2008. För det är klart att det egentligen handlar om hur rekrytering av chefspositioner går till. Det är fler än en genusforskare som har visat på strukturer av hur män väljer män till ledande positioner. För inte är det väl någon idag som tror att män väljs in i styrelser och i ledningsgrupper enbart utifrån kompetens?
Hur många Qvibergare finns det i ledande positioner idag i Sverige som med sina förutfattade meningar om kvinnors behov och önskemål aktivt och passivt sätter stopp för kvinnors karriärer?
För ytterligare några år sedan kunde vi läsa på DN debatt hur Jan Wallander, tidigare bland annat VD i Handelsbanken och ordförande i DN:s styrelse, skrev om hur han aldrig har upplevt någon diskriminering av kvinnor, men väl motsatsen. Rubriken var ”Fega direktörer diskriminerar män” och i ingressen stod det att ”Duktiga män hade fått stå tillbaka för mindre duktiga kvinnor. Mången direktör hukar sig i den feministiska snålblåsten.” När han skrev detta var 1666 män och 95 kvinnor i våra styrelser. Han tyckte alltså 95 var för många.
Wallander skrev också att han själv aktivt hade verkat för 50 tillsättningar till ledande befattningar i näringslivet, däremot berättade han inte hur många av dessa 50 som var kvinnor. Min gissning är att det knappast var några.
Även om antalet kvinnor till styrelser stadigt har ökat under perioden då kvoteringshotet/löftet låg över företagen, kan vi konstatera att antalet kvinnor i ledningsgrupper i samma företag konstant har legat på runt 11 procent de senaste 10 åren. Löneskillnaderna har inte blivit mindre på 20 år. Vi väljer fortfarande att värdera soptömning högre än att ta hand om gamla. Det lönar sig mer för oss kvinnor att göra könsbyte än att utbilda oss.
För mig är det en gåta att inte fler organisationer sätter konkreta mål och gör handlingsplaner för hur de ska få till en jämnare könsfördelning på alla nivåer av ledarskapet. Förutom att jämställdhetslagen säger att du måste arbeta med de här frågorna, finns det också ekonomiska argument eftersom flera studier visar att företag med en jämn fördelning av män och kvinnor även i ledningsgruppen tjänar mer pengar än de enkönade. Det är omodernt, otidsenligt och farligt för affärerna att inte arbeta aktivt med jämställdhetsfrågorna. Grattis till de bolag som har insett att det handlar om affärsnytta. Exempelvis Carans rekryteringskampanj som hade rubriken ”Jaså, 32 år och funderar på barn? Bra, när kan du börja hos oss.”
Anna Tufvesson
Ps.
Något svar lär jag knappast få på den här artikeln från Qviberg för han har efter sitt senaste uttalande i frågan sagt att han inte offentligt ska uttrycka sina åsikter i den här frågan. Hans fru talade visst om för honom att det inte var så intelligent gjort att lufta sina åsikter offentligt i den här frågan. Ds
