Den politiska debatten fokuserar i idag alltför hög grad på fördelning av Sveriges offentliga resurser till olika ändamål. Resurser som är otillräckliga. I stället måste debatten nu omedelbart fokusera på hur Sverige ska nå ökad tillväxt för att för att skapa ökade ekonomiska resurser till offentliga ändamål, menar ekonomen Peter Tovman.
Sveriges samlade skattebas förmår inte att skapa den ekonomi som staten, regionerna och kommunerna behöver för att driva och utveckla välfärdssektorn som sjukvård och omsorg, skolan, lärosätena, rättsväsendet, försvaret. Sveriges BNP ser ut att landa på drygt en procent i år vilket historiskt är ett relativt svagt utfall (Källa: Ekonomifakta). Högkonjunkturen är över för denna gång.
Att tillväxten nu avtar är inget oväntat, en högkonjunktur ebbar alltid ut, ingen vet exakt när, bara att det sker. Har alltid varit så och att det sker nu är således inte förvånande, inte mer än att det kommer snö vintertid.
Den politiska debatten är märklig tyst om landets ekonomi. Om hur Sverige ska nå ekonomisk tillväxt som är stark både i internationell högkonjunktur och lågkonjunktur.
I debatten fokuseras i stället på att fördela offentliga ekonomiska resurserna till olika samhällssektorer, men belyser mindre skapandet av resurserna. Om Sveriges politiker, främst på riksnivå, fortsätter inslagna vägen med fokus på fördelningen är risken uppenbar att svenska skattebasen utarmas och det blir än mindre offentliga ekonomiska resurser att fördela, oaktat konjunkturläge.
Sverige hade efter andra världskriget oskadd infrastruktur och landet var i decennier ekonomiskt på topp internationellt. Länder som var sönderslagna av andra världskriget, och länder missköta under Sovjetväldet har nu i många avseenden seglat förbi Sverige ekonomiskt. Varför? Jo, länderna har en mer ändamålsenlig ekonomisk genomförd tillväxtpolitik.
Sverige har haft livskraftiga varvsindustri, stark inhemsk bilindustri (Saab borta), hemelektronik tillverkad i Sverige, svenska mobiltelefoner, svenska datorer. Branscher som är borta från Sverige men frodas i andra länder. Beror på brister i den genom decennier förda näringspolitiken. Att nya branscher växer fram i Sverige är inget argument för att andra ska förtvina. Mobiltelefoner, hemelektronik, fartyg etc. går utmärkt att utveckla och producera i andra länder. Varför inte i Sverige?
Förefaller att svenska staten oavsett regering undviker påfallande aktiv näringspolitik, skrämd av erfarenheterna från Statsföretag AB. Men staten måste agera mer kraftfullt i näringspolitiken än idag, förebild är Tyskland och asiatiska länderna. Handlar inte om statskapitalism, utan att näringslivet, arbetstagarna och staten samverkar långsiktigt för att skapa innovativ och nytänkande tillväxtinriktad näringspolitik.
Helt nödvändigt att Sveriges rikspolitiker nu omedelbart tar tag i debatten om den ekonomiska tillväxtpolitiken.
Länder som Tyskland, Sydkorea, Japan mm är lämpliga utgångspunkter för debatt avseende svenska förhållanden, och där debatten resulterar i konkreta förslag och åtgärder, vilka inom en kort tidsrymd kan implementeras för förverkligande.
I annat fall är Sveriges framtid allt annat än ekonomiskt och socialt ljus i en omvärld vars ekonomiska tillväxt lämnar Sverige på efterkälken.
Peter Tovman, Ek. lic.
