1. Svenska företagare är mer intresserade av att vara sig själva än av att tjäna pengar.
2. Svenska företagare är inte tillräckligt offensiva på marknaden.
3. Svenska företagare har inte vett att planera sin verksamhet.
4. Svenska företagare varken kräver eller får finansiellt kapital nog för att utveckla sitt företag.

Ett underliggande antagande är alltså att om småföretagarna kunde åtgärda dessa brister så skulle de kunna utveckla sitt företag, få det att växa, och därigenom bidra till att öka såväl sitt eget som Sveriges välbefinnande.

Som forskare måste man fråga sig om det verkligen är så enkelt. Svaret kan man söka längs två vägar. Antingen genom att undersöka om företag som stannat i växten har dessa förmenta brister. Men då riskerar man att företagarna friserar svaren. Eller så undersöker man hur företag som faktiskt vuxit nått framgång, om de gjort det genom att undvika de påstådda fallgroparna. Jag har valt det senare sättet att arbeta.

Snabbväxande företag kallas för ”Gasellföretag” om de uppfyller vissa kriterier. I en undersökning som genomfördes 2003 och publicerades internationellt 2008 studerade vi 2002 års svenska Gasellföretag. Dessa var ungefär 1300 och hälften av dem, de flesta små familjeföretag (genomsnittsstorlek under 30 anställda), besvarade en postenkät. Genom den enkäten prövade vi bland annat de fyra vanliga påståendena enligt ovan. Punkt för punkt visar undersökningen att:

1. Ledare för tillväxtföretag är inte i första hand intresserade av att tjäna pengar. De driver sitt företag med kraft för att det engagemanget ger livet mening. Ger dem själva en stärkt självbild och identitet. Självkänslan armeras genom att man visar omvärlden att man kan utveckla ett projekt som man själv känner starkt för.
2. Tillväxt skapas inte genom att aggressivt pådyvla marknaden egna idéer utan genom att upprätta en lyhörd dialog med viktiga intressenter, särskilt då sina kunder. Kritiska kunder blir den främsta drivmotorn i företagets tillväxt genom att frammana kontinuerlig produktutveckling.
3. Planering är det minsta som framgångsrika företagare ägnar sig åt. I dagens turbulenta omvärld är det nästan bara konkreta insatser, direkt handling, som gäller. Ser man bakåt i tiden har entreprenörer aldrig intresserat sig för planering men i en tidigare mer stabil global värld kunde man också kosta på sig att ha visioner.
4. Tillgång till finansiellt kapital avgör mycket sällan Gasellföretagens utveckling. Istället skapas framgång av goda kunskaper och lång praktisk erfarenhet, och därtill av förmåga att bygga förtroenden. Alltså betyder humankapital och socialt kapital mycket mer än finansiellt kapital.

Dominerande föreställningar bland landets beslutsfattare och experter om familjeföretagares svagheter är alltså i själva verket framgångsföretagares styrkor. Det säger sig självt att med sådana utbredda och grava missuppfattningar om företagandets väsen är risken för en allvarlig snedstyrning av näringspolitik och (offentlig) företagsrådgivning stor.

Mitt råd till företagare är följaktligen att lyssna mer på den egna inre rösten och till likasinnade än att försöka leva upp till den oreflekterade och (därmed) felaktiga bild av den effektiva företagaren som dominerar det offentliga samtalet i Sverige.