Att hela universum är uppbyggd av motsatser, är i sig inget konstigt. Hur skulle det annars se ut om det bara fanns framsidor men inga baksidor, att vi bara hade värme men ingen kyla, att vi bara upplevde ljus eller mörker men inte dess motsats?

Hur skulle vi kunna känna glädje om vi inte upplevde sorg. Hur skulle vi kunna uppleva rikedom om vi inte hade fattigdom, hur skulle vi kunna uppleva känslan av att var friska och vitala om vi inte fick smaka på smärta och sjukdom? Ja, listan kan göras hur lång som helst.

Det som dock fascinerar mig, är hur vi människor fortsätter att bygga på detta och därmed lever ett liv styrt av ironiska motsatser. En del av min profession handlar om att fungera som en katalysator åt människor och förse dem med de verktyg som behövs för att de ska kunna leva ett liv som enligt deras egen definition är ett framgångsrikt sådant.

Återkommande teman i mina möten med människor som vill göra skillnad i sina liv, är att de antingen vill ha mer tid, mer pengar, känna lugn och ro, känna sig fria eller en kombination av allt. Det paradoxala är att det de helst vill ha också är deras största hinder för att få detta.

För att uppnå lugn och ro, väljer man att slita sig själv i stycken för att vara andra till lags i tron om att dessa insatser skall leda till att det kommer att lugna ned sig. Självklart kommer det inte att ske, då detta i regel har varit ett tema i denna persons hela liv. Med detta är det inte sagt att vi med jämna mellanrum kan behöva spotta i nävarna och ta i lite extra, men som sagt när det börjar bli ett återkommande mönster och när längtan efter lugnet konstant knackar på ens axel, då är det dags att greppa rodret och ändra riktning.

Då önskan är att få mer tid, använder man allt som oftast också detsamma, som skäl till att inte få detta. Det vill säga att personen inte har tid att göra det som krävs för att denne ska få mer tid. Man vill ha tid att umgås mer med familj, vänner barn, sin partner eller syssla med sin favorit sysselsättning. Men tiden tycks aldrig infinna sig, då all tid som finns går åt att jaga efter tiden..

En annan längtan, är känslan av att känna sig fri, att få vara ledaren i sitt eget liv, en känsla av oberoende. Motsatsförhållandet här, kommer i form av att det som behöver göras för att uppnå frihet hindras av rädslan att vara ofri. Det finns en mängd åtgärder gemene man bär på, och som skulle kunna fungera som nyckeln till frihet, detta kräver dock att vi vågar fullfölja dessa. Det kan handla om att säga upp sig från sitt arbete, gå ner i tid. Byta umgänge, flytta etc. men eftersom att vi har gjort oss så beroende av det vi har, har vi svårt att skilja oss ifrån detta, sedan spelar det ingen roll hur stor vi upplever dessa stenar i vårt livs maskineri. Vi kan inte släppa taget. Detta handlar inte helt ovanligt om att vi är rädda att bli beroende av någon eller någonting annat i stället.

Sist men absolut inte minst, kommer vi till frågan om pengar. dessa papperslappar och metallbitar, som har kommit att få en allt större betydelse i de flesta människors liv. Vissa trånar efter mer pengar enbart för att kunna ägna sig åt kompensationskonsumtion, och detta för att man många gånger lider brist på något av tidigare nämnda områden. Samtidigt finns det de, som faktiskt ser att pengar också kan bidra till att få ett större lugn, frigöra mer tid och få dem att bli mer oberoende och fria. Det finns dock en motsatsförhållande även inom detta område, och det är att vi inte är beredda att göra det som krävs för att få mera pengar.

På grund av dåliga förebilder inom området, ser vi det som vår ödes lott att slita ihjäl oss, i tron om att chefen ska uppskatta oss så mycket att vi får en löneförhöjning som ska bidra till vår ekonomiska frihet. Detta är dock en för de flesta utopisk dröm som. En fundamental nyckel till ekonomisk frihet, är att sätta pengar i arbete, och detta oavsett hur små summor man än börjar med. Detta är något som alla vet, men som få anammar. Skälet då? Vi har för lite pengar!

Man anser sig ha för lite pengar för att sätta igång att skapa de pengar man vill ha, med resultatet att man heller aldrig kommer att få den ekonomi man önskar.

Visst är det ironiskt?

Lösningen då? Ja, den ligger självklart att agera mot det du vill ha. Att skapa dig det liv du vill, istället för att drivas av det du inte vill ha i ditt liv. När du låter rädslan och dina egna invändningar ligga som hinder för din egen storhet, och dina möjligheter till ett kvalitativt liv finns det risk att du bäddar ner dig i bitterhetens obekväma säng och blir liggandes där.