Sverige och EU utklassas i entreprenörskap av länder med anglosaxisk tradition. Faktum är att de anglosaxiska länderna rankar mycket högre än alla andra länder i alla aspekter av entreprenörskap – entreprenörskapsnivå, nyföretagande, kvinnors entreprenörskap och entreprenörskap i vardande, enligt en ny rapport från Entreprenörskapsforum.

Den entreprenöriella ådran är svagare i större EU-ekonomier och de har en lägre andel entreprenörskap och även betydligt svagare intraprenörskap. För att skynda på tillväxten och minska entreprenörskapsklyftan, framförallt till USA, måste svenska beslutsfattare uppmuntra risk och tillväxtföretagande än mer.

Den högsta andelen entreprenörskap hittas i USA (12 procent) och Kina (13 procent), medan den lägsta finns i Tyskland och Italien (fem procent). Sveriges nivå är sju procent. Dessutom är den förväntade tillväxten betydligt högre hos amerikanska entreprenörer jämfört med europeiska. I Kina är den entreprenöriella aktiviteten fortsatt hög men trenden är negativ. Detta tyder på att Kinas tidigare höga entreprenörskapsnivå var nödvändighetsbaserad och en effekt av konjunkturen.

För Sveriges del visar världens största entreprenörsstudie att den tidigare negativa trenden för det svenska entreprenörskapet har vänt och att det är kvinnors entreprenörskap som står för hela uppgången. Men det är en splittrad bild. Samtidigt som kvinnors entreprenörskap är på uppgång igen minskar mäns entreprenörskap liksom det riktigt unga entreprenörskapet. Framtida förutsättningar för det svenska entreprenörskapet är alltså osäkra.

Rädslan att misslyckas har trendmässigt ökat sedan den ekonomiska krisens början under 2008 fram till 2013. Även om rädslan har planat ut är det viktigt att skapa större trygghet för entreprenörer eftersom: ju högre rädsla att misslyckas desto lägre totalt entreprenörskap. På den positiva sidan ökar det informella riskkapitalet, ”affärsänglar”, liksom tillväxambitionerna vilket tyder på framtidsoptimism.

Det finns alltså förbättringsutrymme för det svenska entreprenörskapet och många lärdomar kan hämtas från de anglosaxiska ländernas framgång. Om vi vill att entreprenörskap, innovation och fortlöpande marknadsutveckling ska bana väg för hållbar framtida tillväxt bör beslutsfattare lägga särskilt fokus på fem policyområden av särskild vikt för entreprenörskapets tidiga skeden: kompetensförsörjning, tillgång till kapital, regleringar, rädsla att misslyckas och skatter.

För det första, kompetensförsörjning är avgörande för entreprenörers möjlighet att växa och behålla sin innovationskapacitet. Universiteten måste belönas för sina samhällskontakter, d v s interaktion med näringslivet och insatser för kunskapsspridning.

För det andra, tillgång till kapital är viktigt. Den anglosaxiska modellen som är överlägset bäst på att generera entreprenörskap baseras på social acceptans av framgångsrika entreprenörer som bildar förmögenheter.

För det tredje, ett flertal studier lyfter fram de negativa effekterna av regleringar av entreprenörskap. En minskad regelbörda är ett nödvändigt villkor för att bygga en entreprenöriell kultur.

För det fjärde, företagsskulder riskerar att bli personliga och extremt svåra att åtgärda. Det hämmar entreprenöriellt risktagande, industriell dynamik och spär på rädslan att misslyckas.

För det femte, skatter bör utformas så att de uppmuntrar nya och växande företag, d v s inkluderar investeringsincitament, optioner och transparens.

Missa inga nyheter! Anmäl dig till ett förbaskat bra nyhetsbrev.