”Carola, det fungerar inte längre. Vi kan inte ha en VD som inte ens kan dra in till sin egen lön. Styrelsen och jag har bestämt att du får lämna bolaget.” Det borde inte ha kommit oväntat. Min styrelseordförande hade tagit mig åt sidan vid två tidigare tillfällen. Och undrat hur det gick med försäljningen.

Jag hade slingrat mig. Tuggade hellre taggtråd än kontaktade kunder. ”Jag är ingen säljare. Det visste du när du anställde mig. Kan vi inte anställa en säljchef?”

Nu, när jag var utan arbete, trodde jag ändå att det skulle ordna sig rätt snart. Det hade ju gått så bra för mig. Headhunters skulle kasta sig över telefonen och ringa, när de hörde att jag var disponibel.

Sex månader senare satt jag och betraktade det senaste avslaget på en ansökan. Denna gång från Swebus, om sommarjobb som busschaufför. Då ringde en gammal chef från min tid på ett telebolag. Och undrade om jag var intresserad av jobb. ”Absolut” sade jag. ”Som vadå?”

”Som säljare”, var svaret.

Vid det här laget hade jag grämt mig en hel del över att jag så lättvindligt slarvat bort mitt tidigare VD-jobb. Det hade varit ett kul bolag, trevliga kollegor och en bra lön. Det enda jag hade behövt göra var att försöka. Sälja.

Så jag bestämde mig för att bli en säljare. Det borde inte vara så svårt. ”Säljare är ju inte speciellt skärpta”, tänkte jag. Så naturligtvis skulle jag, som var så mycket smartare, bli en lysande säljare.

Målet var att under sex månader sälja IT-konsulttjänster för 12 miljoner kronor. Till helt nya kunder. Jag accepterade och körde igång.

Jädrans vad svårt det var! Jag gjorde bort mig, hur många gånger som helst. Och inte drog jag in de miljoner jag skulle.
Men varje gång något gick åt skogen skrev jag ner hur jag skulle ha gjort istället. Det blev en rätt lång lista. Och konsulterna på bolaget började be om hjälp. Flera av dem skulle bli arbetslösa om de inte lyckades förse sig själva med uppdrag. Och de såg inte heller sig själva som ”säljare”. Jag lånade ut mina checklistor och lärde ut mina knep. Och upptäckte att det var riktigt kul.

Så när jag fick sparken igen, bestämde jag mig för att bli egen. Och testa om jag kunde försörja mig på mina checklistor och utbildningar. Och det gick!

Våren 2006 gav jag ut ”100 sidor för dig som hellre käkar taggtråd än kontaktar kunder”. Boken innehåller mina checklistor, mallar och pinsamma historier från misstag jag gjort. Allt egenhändigt insamlat under en svettig karriär som motvillig säljare.
Så, hur tuggar man 100 meter taggtråd?

Svar: En tugga i taget.