Enligt psykologisk forskning handlar det om hur hjärnan är kopplad och om en uråldrig flockinstinkt som vissa har mer av än andra.

– “Sport är i princip moderna stammar – fast med bättre merch”, konstaterar Youtube-kanalen Psychology Simplified, som sammanfattar forskning om varför vissa blir sporttokiga medan andra mest rycker på axlarna.

I tusentals år var tillhörighet en fråga om överlevnad. I dag har stammen bytts ut mot favoritlaget. När sportintresserade tittar på sitt lag frisätts oxytocin – samma hormon som stärker banden till familj och nära relationer.

Men det stannar inte där. Matcherna triggar även hjärnans belöningssystem.

– “Att se sitt lag spela aktiverar samma belöningscentrum som spel om pengar”, förklarar Psychology Simplified.

Det handlar om dopamin. Ovissheten – vinner vi eller förlorar vi? – skapar små, täta belöningar. För vissa blir det nästan beroendeframkallande.

För många handlar sport också om identitet. Forskare kallar det “basking in reflected glory” – att sola sig i lagets framgång. När laget vinner heter det “vi vann”. När det förlorar blir det plötsligt “de förlorade”.

De som inte bryr sig om sport gör sällan den kopplingen till sin egen identitet.

– “De behöver inte andras segrar för att känna sig framgångsrika”, enligt Psychology Simplified.

Kanske är det just därför frågan väcker känslor. För många handlar det mindre om sport och mer om normen kring den.

I kommentarsfältet under klippet skriver en tittare:

– “Jag har inget emot att folk gillar sport. Det jag stör mig på är när någon får mig att känna mig konstig för att jag inte gör det.”

Att stå utanför flocken kan vara minst lika laddat som att tillhöra den.

I grunden söker dock båda samma sak: mening, gemenskap och starka känslor. Skillnaden är bara var dramat utspelar sig – för den ena i en OS-backe i Italien, för den andra i ett samtal, en idé eller något som faktiskt går att påverka.