Prenumerera
Hej!
Som varande metodfreek har jag under flera decennier studerat och inventerat metoder för framtagning av nya produkter. Det borde vara en outtömlig källa med tanke på att det talas vitt och brett om behovet av innovationer i olika forum, inte minst i regeringens nationella innovationsstrategi. Men så är inte fallet. En utredning jag läst säger att kunskapen om formella metoder på produktutveckling inom svensk industri är låg, och användningen om möjligt ännu lägre. Färska studier visar att flera svenska företag med internationella förgreningar saknar någon metod, och de metoder de eventuellt känner till är varianter på brainstorming. Notera också att man undantagslöst likställer produktutveckling med problemlösning vilket gör att jag inte vid något tillfälle stött på någon metod utan den utgångspunkten och ansatsen. Resultatet av reaktiv ”åtgärdsutveckling” och att ”nygamla” produkter hålls vid liv blir att vi inte är i fas med behovet då det uppkommer, utan först när åtgärden är överhängande angelägen. Detta till skillnad mot en proaktiv utveckling där produkten finns på plats innan problemet uppträden. Problem är nämligen mot alla talesätt inte ”till för att övervinnas”, utan att undvikas.
Om jag utan att föregripa händelserna påstår att det trots det finns en formell metod som har en helt annan utgångspunk och ansats, alltså inte problem med en befintlig produkt eller kända problem hos en kundgrupp, utan enbart egna ekonomiska incitament då det gäller företag. Dessutom en kvalitativ metod som saknar gemensamma drag med brainstorming och andra kvantitativa och kreativa metoder. Vad blir responsen då?
Jo, en kategori menar att man måste bestämma förutsättningarna (läst produktkategori) ”för att inte vårt mejeri skall utveckla ishockeypuckar” (det är sant). Och en anan kategori menar att det inte finns alternativa sätt än att vara kreativ och tillämpa den en Edisonska metoden trial-and-error med 1 % inspiration och 99 % transpiration, som redan var känd på 1920-talet.
Mot denna bakgrund vill jag få hjälp att inventera kunskapen och användningen av utvecklingsmetoder, samt intresset av nämnda metod genom en undersökning i detta forum.
Som varande metodfreek har jag under flera decennier studerat och inventerat metoder för framtagning av nya produkter. Det borde vara en outtömlig källa med tanke på att det talas vitt och brett om behovet av innovationer i olika forum, inte minst i regeringens nationella innovationsstrategi. Men så är inte fallet. En utredning jag läst säger att kunskapen om formella metoder på produktutveckling inom svensk industri är låg, och användningen om möjligt ännu lägre. Färska studier visar att flera svenska företag med internationella förgreningar saknar någon metod, och de metoder de eventuellt känner till är varianter på brainstorming. Notera också att man undantagslöst likställer produktutveckling med problemlösning vilket gör att jag inte vid något tillfälle stött på någon metod utan den utgångspunkten och ansatsen. Resultatet av reaktiv ”åtgärdsutveckling” och att ”nygamla” produkter hålls vid liv blir att vi inte är i fas med behovet då det uppkommer, utan först när åtgärden är överhängande angelägen. Detta till skillnad mot en proaktiv utveckling där produkten finns på plats innan problemet uppträden. Problem är nämligen mot alla talesätt inte ”till för att övervinnas”, utan att undvikas.
Om jag utan att föregripa händelserna påstår att det trots det finns en formell metod som har en helt annan utgångspunk och ansats, alltså inte problem med en befintlig produkt eller kända problem hos en kundgrupp, utan enbart egna ekonomiska incitament då det gäller företag. Dessutom en kvalitativ metod som saknar gemensamma drag med brainstorming och andra kvantitativa och kreativa metoder. Vad blir responsen då?
Jo, en kategori menar att man måste bestämma förutsättningarna (läst produktkategori) ”för att inte vårt mejeri skall utveckla ishockeypuckar” (det är sant). Och en anan kategori menar att det inte finns alternativa sätt än att vara kreativ och tillämpa den en Edisonska metoden trial-and-error med 1 % inspiration och 99 % transpiration, som redan var känd på 1920-talet.
Mot denna bakgrund vill jag få hjälp att inventera kunskapen och användningen av utvecklingsmetoder, samt intresset av nämnda metod genom en undersökning i detta forum.
