Av: Peter Ceder, Svenskt Näringsliv

De senaste 20 åren har bjudit på kortare arbetstid och längre semester. Men i takt med att den globala konkurrensen hårdnar höjs allt fler röster i Europa för längre arbetstid.



”Nya tider för Europa” var rubriken när Svenskt Näringsliv bjöd in till ett seminarium där sex föredragshållare ur olika perspektiv belyste debatten om längre arbetstid.



– Vi har kommit till vägs ände. Antalet arbetstimmar måste öka i Sverige. Då kan vi inte korta den totala arbetstiden ytterligare, sade Jan Peter Duker, vice vd för Svenskt Näringsliv.



Han slog fast att det på flera håll i Europa förs diskussioner om längre arbetstid och ökad flexibilitet.



– Belgien funderar över en återgång till 40-timmarsvecka. Nederländerna har infört arbetstidskonton efter lokal överenskommelse och i Norge är övertidstaket höjt till 400 timmar per år.



– I längden kan Sverige inte vara immun mot vad som händer i vår omvärld. Ytterst handlar det om att jobben står på spel, sade Jan Peter Duker.



I en internationell jämförelse över kortast årsarbetstid hamnar Sverige på sjunde plats från slutet.



Kerstin Brodowsky, vd för Industri- och Kemigruppen, ville se en förändrad attityd till arbete.



– Incitamenten för att arbeta måste stärkas. Det är oerhört viktigt att vi sänder ut nya signaler när det gäller synen på arbete.



Därför, menade hon, måste vi få igång en diskussion om arbetstiden.



– Men det har gått troll i begreppet flexibel arbetstid. Fler lokala uppgörelser, där det gäller att matcha arbetsgivarens och arbetstagaren önskemål under olika perioder av livet, är något att sträva mot, fastslog Kerstin Brodowsky



Om arbetstidsfrågan går på sparlåga i Sverige, är engagemanget desto större i Tyskland, och här har utvecklingen också gått snabbare. Bland annat har industrin träffat lokala överenskommelser om förlängd arbetstid.



– Den allmänna inställningen i Tyskland är att arbetstiden måste bli längre, sade Gerda Kuylenstierna, arbetsmarknadsråd vid den svenska ambassaden i Berlin.



Hon pekade på att tyskarna är vana vid hårda bandage och att den höga arbetslösheten leder till att de är rädda om jobben och prioriterar annorlunda.



– Och det är just rädslan att förlora jobbet som gör att tysken också är friskare än svensken och kan tänka sig längre arbetstid.



Frilansjournalisten Tryggve Gustafsson bekräftade att 35-timmars veckan i Frankrike är på reträtt.



– Statistik visar att var femte fransman vill arbeta mer. Dessutom har klyftan i arbetslivet ökat sedan arbetstidsförkortningen infördes. Dels mellan små- och stora företag, dels mellan män och kvinnor, sade Tryggve Gustafsson.



Lars Calmfors, professor vid institutet för Internationell ekonomi vid Stockholms universitet, bekräftade att trenden har svängt från kortare till längre arbetstid.



Hur förklarar men då det faktum att det finns en tendens till längre arbetstid?



Enligt Lars Calmfors beror det främst på att tidigare försök med arbetstidsförkortning inte gett önskat resultat.



– Det har inte lett till fler jobb, utan arbetslösheten har fortsatt varit hög. Den globala konkurrensen gör också att lönerna pressas nedåt.



Han berättade att en ökning av antalet arbetstimmar per vecka från 35 till 38 sänker timlönen med 8 procent, ökar veckoarbetstiden från 35 timmar till 40 timmar är sänkningen av timlönen 12 procent. På så sätt ökar företagen sin konkurrenskraft.



– Kortare arbetstid höjer däremot timlönen. En förkortning av arbetstiden med 1 procent höjer timlönen med 1 procent. Därför kan man vänta sig att lönekraven minskar när arbetstiden ökar vilket får positiva sysselsättningseffekter för företagen, sade Lars Calmfors.



Ökad internationell konkurrens ställer såväl arbetsgivare som arbetstagare inför nya utmaningar, konstaterade han.



– Utvecklingen går därför mot fler lokala uppgörelser ute på företagen.



Källa: Svenskt naringsliv