Trött på Chefen! Grrrrr

Jag hade nog inte sagt det så fint... beroende på vad det är för chef så kan det antingen gå bra eller inte... personligen uppskattar jag anställda som säger vad de menar och tycker det de säger.

Säg ungefär vad du skrev här nyss...

Typ:
"Du, det här funkar inte. Jag tycker jag gör ett bra jobb, jag försöker hålla högre marginaler och en bra relation med mina kunder. Om det är något du stör dig på med mig som person så säg det så vi kan reda ut det. Om du har förlag på hur jag blir bättre som säljare så tar jag gärna emot dem." och, beroende på person... "... annars håll dig för dig själv och låt mig fortsätta göra ett bra jobb utan att du trycker ner mig."

Bra svar Jonathan, Viktigt att vara proffsionell och inte lata kanslorna styra for mycket nar man konfrenterar en chef.

På den tiden jag var chef över en massa personal så uppskattade jag verkligen om någon som kände sig undantryckt eller orättvist behandlad sa ifrån och förklarade vad de stört sig på. Om chefen inte verkligen är en jubelidiot så handlar det troligen mest om att du och chefen inte förstått varandra någonstans.

En inte allt för dålig chef brukar kunna acceptera och erkänna sina fel och brister, byta till ett spår som leder framåt och sedan vara den som ser till att du presterar maximalt. Så, säg ifrån och förklara vad som stör dig, och be chefen förklara vad denne stör sig på, sedan går ni vidare.

Jag vågar faktiskt inte konfrontera honom, han är den explosiva sorten, brusar upp för lite och har dåligt ordval. Dessutom äger han företaget.

Det lustiga är att hans offertkalkyler stämmer ofta inte. En annan säljare får rätta hans kalkyler och lägga in ordern, ofta till förlustaffär, för att han har tagit in fel pris och räknat bort sig på frakten. Dessutom bokade han en gång en flygfrakt från Kina, för att klara leveranstiden på en beställning till en ’små’-kund, vilket ledde till en förlustaffär på lite över 30 TKR. Mer än vad denna kund någonsin kommer att ge i försäljning.

Han är också i den åldern att han kunde vara min egen pappa. Jag blir ofta ’uppfostrad’, får kommentarer om min ålder, får springa småärenden åt honom (fullständigt meningslösa uppgifter som att skriva ut ett dokument i skrivaren. Han vidarebefordrade ett mejl till mig och bad mig skriva tillbaka till kunden om att varan fanns i lager, varför svarade han inte bara kunden själv? Det hade tagit honom lika lång tid att svara kunden själv som att vidarebefordra detta till mig!)

Han för ofta samtalsämnen som jag omöjligt kan känna till som fotbolls-VM 1970 – jag föddes i början av 80-talet – och TV-program som gick på 50-talet. Diskussioner som jag omöjligt kan vara delaktig i och ofta med kommentarer som ’du borde läsa på mer’, ’det visste du inte’ och ’det kan du inte’.

Det var skönt att skriva av sig lite.

Det låter som en man som behöver hävda sig och gör så på bekostnad av någon han vet inte kommer att säga emot.

Fundera över hur du vill ha det, jag lägger personligen inte så mycket moraliska värderingar i något av era sätt att vara - så länge det fungerar, men jag skulle själv inte vilja vara på någon sida.