Fylld med energi och vilja, men kommer inte "loss"/igång..
Här knallar jag omkring proppfylld med idéer, visioner, planer och allt som har med eget företagande har med att göra. Det här är vad jag vill, starta mitt egna företags! Min affärsidé är en redan prövad affärsidé med mycket, och riktigt mycket stora framgångar i Nederländerna. Ett frågetecken är ju så klar "går det hem i Sverige?".
Jag står och trampar på samma plats, dag ut och dag in, vecka ut och vecka in. Min sambo har vid tidigare tillfällen visat ett ickeintresse för det jag vill göra, dock har den idén jag pressenterade då har utvecklats en hel del. Ett annat problem är att våran ekonomiska sits inte är den vackraste. En jobbar, en är mamma ledig och nästa tillskott är beräknat att anlända till jorden den 2a Maj nästa år.
Det är även på den punkten, och det vet jag, att min sambo är som oroligast, att våran ekonomi ska skjuta i botten om jag misslyckas. Och visst, självklart är det så. Men i vi har ju sådan tur att i detta land har vi ju i krislägen tillgång till A-Kassa och i värsta fall underhållsstöd från socialtjänsten. Det kanske inte är något att luta sig mot, men det är en liten säkerhet, att man kan vara säker på att om jag skulle misslyckas så blir vi inte uteliggare.
Men som sagt, här står jag och trampar och stampar. Fylld med härlig energi som trycker på kroppens alla väggar och bara skriker om att vilja komma ut, men den är hårt tillbakahållen av, feghet skulle jag tro. Feghet för att inte våga pressentera min nya idé för min sambo, att få ännu en nedlåtande reaktion från hennes sida. Här har ni mig i ett nötskal.. ständigt flytandes bort från ämnet jag vill ta upp och få fram till någon/några som orkar läsa, och har orkat läsa ända hit.
Det jag vill ha sagt i korthet är väl egentligen...
Vad ska jag göra för att komma igång?
Hur ska jag berätta om mina tankar för min sambo?
Hur ska jag förklara min idé för de i min närhet?
Det finns egentligen oändligt med "hur ska jag" fraser, men jag nöjer mig med ovanstående och hoppas på att någon fyndig och trevlig människa uppfattat vad jag har velat med detta, onödigt långa inlägg. 🙂
Mvh. Fredrik
Jag står och trampar på samma plats, dag ut och dag in, vecka ut och vecka in. Min sambo har vid tidigare tillfällen visat ett ickeintresse för det jag vill göra, dock har den idén jag pressenterade då har utvecklats en hel del. Ett annat problem är att våran ekonomiska sits inte är den vackraste. En jobbar, en är mamma ledig och nästa tillskott är beräknat att anlända till jorden den 2a Maj nästa år.
Det är även på den punkten, och det vet jag, att min sambo är som oroligast, att våran ekonomi ska skjuta i botten om jag misslyckas. Och visst, självklart är det så. Men i vi har ju sådan tur att i detta land har vi ju i krislägen tillgång till A-Kassa och i värsta fall underhållsstöd från socialtjänsten. Det kanske inte är något att luta sig mot, men det är en liten säkerhet, att man kan vara säker på att om jag skulle misslyckas så blir vi inte uteliggare.
Men som sagt, här står jag och trampar och stampar. Fylld med härlig energi som trycker på kroppens alla väggar och bara skriker om att vilja komma ut, men den är hårt tillbakahållen av, feghet skulle jag tro. Feghet för att inte våga pressentera min nya idé för min sambo, att få ännu en nedlåtande reaktion från hennes sida. Här har ni mig i ett nötskal.. ständigt flytandes bort från ämnet jag vill ta upp och få fram till någon/några som orkar läsa, och har orkat läsa ända hit.
Det jag vill ha sagt i korthet är väl egentligen...
Vad ska jag göra för att komma igång?
Hur ska jag berätta om mina tankar för min sambo?
Hur ska jag förklara min idé för de i min närhet?
Det finns egentligen oändligt med "hur ska jag" fraser, men jag nöjer mig med ovanstående och hoppas på att någon fyndig och trevlig människa uppfattat vad jag har velat med detta, onödigt långa inlägg. 🙂
Mvh. Fredrik
