Den siste byfånen

Jag tycker inte att du skall känna dig som en byfåne, jag vägrar göra det, trots att jag ser ungefär samma saker som du.

Vi har en liten maktelit i Sverige, jag tror den går att definiera i sin helhet till kanske 5.000 personer inkl "hangarounds" och "prospects". Den här klicken människor har i allmänhet helt tappat proportionerna för vad som är rimliga löner, rimliga pensioner och rimligt att man själv kostar. Här hittar vi börsbolagens styrelser och VD:ar, men också ministrar, riksdagsmän, försvarsledningen, landstingsråd, EU-parlamentariker, generaldirektörer, statssekreterare, hovet, kommunalråd, länspolismästare & landshövdingar. Lägg till några företagsledningar som inte är börsnoterade.

Titlarna "hangarounds" och "prospects" sätter jag på den armada av proffstyckare som hela tiden ges ett enormt mediautrymme. Vi pratar om ledarskribenter och chefredaktörer på något dussin tidningar, så kallade chefsekonomer, en del finansanalytiker, några journalister som ofta har rollen som "kommentator" på sin arbetsplats och så några kändisar i form av advokater och åklagare som skall kommentera alla större rättsfall.

Där det finns pengar och makt hittar man den här flocken av skrattmåsar, och de har otroligt svårt att tolka omvärldens reaktioner för sina gärningar. De umgås nämligen bara med varandra, tar intryck av varandra, bestämmer varandras löner, reser tillsammans, arbetar tillsammans och för att spelets regler kräver det så utmanar de också varandra ibland som politiska motståndare, som meningsmotståndare eller som konkurrenter.

De här människorna känner i princip alla andra i gruppen, eller så har de en vän som känner dem som man eventuellt inte har träffat ännu. Många vandrar obehindrat och bekvämt mellan politiken, näringslivet och statsförvaltningen i sin karriär.

Jag har umgåtts med tanken på att skriva en variant av "Vem är det?" om de här människorna och beskriva deras gärningar år för år i uppdaterade upplagor. Kanske passar sig bäst som webbprojekt egentligen, men gruppen är lätt att följa. Det är nämligen en väldigt liten rotation på människorna i den här gruppen. Man ramlar in som 35-40-åring efter att ha lekt av sig det ungdomliga oförståndet och sedan är det svårt och tufft att ta sig ut med mindre än att man gör något riktigt stenkorkat som man får löpa gatlopp för i media. Men vägen för comeback ligger sedan alltid öppen. Man har ju sina kompisar och kamrater.

Grupperingar som du beskriver swetrot finns väl överallt i samhället. Arbetslösa håller ofta ihop precis som folk som t ex tränar mycket, etc. Frågan är väl bara vilken grupp man vill tillhöra? ;) För det handlar väl inte om avundsjuka..

Jag kan förstå om folk blir förbannade på politiker och statliga företag som delar ut bonusar hit och dit men privata företag ska vi väl alla ta och strunta i!? Det är väl i så fall upp till aktieägarna att säga ifrån.

Privata företag får naturligtvis dela ut sina pengar bäst de vill, jag har ingenting emot det.

Men ett rätt så delikat bekymmer för trovärdigheten hos makteliten är vårt pensionssystem som överfört enormt mycket ekonomisk makt från den enskilda individen till det fåtal människor som har kontrollen över de tusentals miljarder som finns där.

De allra flesta börsnoterade företag ägs av till stora delar folket, genom fonder och pensionsinnehav, eller via statens AP-fonder. Jag tycker inte precis att det märks när de går loss med excesserna.

Och, jag är inte emot bonusar som har en förankring i företagens långsiktiga resultat och utveckling. Jag är inte emot att duktiga människor skall ha bra betalt. Snarare är det väl en fråga om vad som är bra betalt och vettiga bonusprogram som man saknar lite insikt om, eftersom man så sällan umgås med människor som har en annan världsuppfattning.

Och nej, jag är inte avundsjuk heller.

Hejsan!

Inte blir man gladare av att ha 200 miljoner än 150. Ibland tänker dom nog själva på hur rimliga sina ersättningar är och då kanske man mår lite konstigt  :nicka
Alla debatter i Sverige i dag ger sken av att pengar är ALLT. Det finns få saker i livet som gjort mig riktigt glad där pengar varit inblandade. Självrespekt och en genuin känsla av att man skapat något med sina egna händer eller med en grupp där vi strävat mot ett gemensamt VÄRDIGT mål är svårslaget för mig. Jag är tveksam till att dessa figurer känner så. Vem är då byfånen Stefan? ;)

Vad näringslivet gör är ju upp till dom. Till slut hamnar notan på priset av deras produkter och håller inte ekvationen så blir dom omkörda av sina konkurrenter. (om vi nu inte snackar banker, bilindustrin och andra skräpföretag som inte klarar av att driva sin verksamhet utan hjälp att skattepengar)

Det som däremot stör mig riktigt mycket är när fack nissar och andra grupper som säger sig försvara den lilla människan roffar åt sig. Det "röda laget" är i dag inget annat än ett organiserat bedrägeri och dom har fullständigt tappat all sans. Att vara maktgalen och pengar galen får man vara om man vill, men då får man XXX sälja på marknaden, inte lura i rädda låginkomsttagare att skicka sina pengar till dom eller rösta på dom så dom kan försvara dom mot alla Joakim Von Anka företagare där ute.

Socialistisk retorik gav dom makten, när dom väl fick den så bevisar dom att det just bara var retorik, inga verkliga värderingar bakom ordbajset.
Nästa budskap som jag VET kommer att komma från detta röda lag är att man ska vända folk mot varandra. Fattiga ska börja hata rika så delar vi upp Sverige igen. Genom att väcka avundsjukan i oss vanliga människor kan man sen ta makten och roffa åt sig mer. Det gör mig så  Grrrrr Grrrrr Grrrrr När en katolsk präst ropar ut de sju dödssynderna borde vart enda sosse pamp skrika BINGO.

Ingen politisk tråd men jag har 10000 gånger större respekt för näringslivs topparna, dom lever i alla fall som dom lär, sen kan man tycka vad man vill om det.

MVH

R 

En mycket liten klick av ovanstående drar till sig vrede mot många inom dessa grupper som bara skakar på huvudet. Man får vara försiktig med generalisering, annars är man ute på mycket hal is. Jag känner många av dessa personer och till 99% så sliter de med sina tidningar företag som frititspolitiker och får skti och blir smutskastad. Avgången är stor och knappast för de höga löner och bonusar de slutar, utan för de vill ha ett anständigt liv.

Jag pratar inte fritidspolitiker, utan om heltidspolitiker. Det är ju helt fullständigt galet många heltidsanställda landstingsråd, kommunalråd, oppositionsråd och nämndordföranden som vi skall avlöna i vårt land. De flesta kommuner har kopierat ersättningssystemen från riksdag och regering. Med pensioner, andra förmåner och omställningsvatal (fallskärm).

De hjältarna som försöker göra avtryck på verksamheten genom att sitta med i en politisk nämnd utan att vara ordförande, eller kan kombinera ihop många uppdrag så att det går att ta lite ledigt för att fullgöra dem pratar jag inte om. Även där är systemet gjort för att att några få skall ha mycket.

Det var sinnernas teater om politiker i allmänhet som jag refererade till, men swetrot du har rätt i att ett mycket litet fåtal har alldeles för hög ersättning men det hänger ihop med det svenska skattesystemet i viss mån,  och en tröst kan väl vara att mycket kommer tillbaka i skatt eller borde göra det från de allra högst avlönade.

[quote author=swetrot link=topic=5223.msg25210#msg25210 date=1238848309]
Privata företag får naturligtvis dela ut sina pengar bäst de vill, jag har ingenting emot det.
[/quote]

Här tror jag vi har pudelns kärna: Offentlig förvaltning hamnar i en situation där de måste kunna matcha näringslivets lönevillkor för att attrahera skickliga beslutsfattare. Alternativet blir ju en urlakning av kompetens i den offentliga sektorn – idealister undantaget.

Jag tror inte riktigt det där är kärnan. Trots att löntagarfonder och andra galenskaper lagts på hyllan, så är ändå stora delar av det svenska näringslivet löntagarägt eller ägt av den offentliga sektorn. Jag skrev om det några inlägg upp. Via sparande och pensioner så har "Svensson" tusentals miljarder i tillgångar som till stor del är placerade i våra börsbolag. Stat, kommun och landsting äger också icke oförsvarliga andelar av aktier, liksom allmännyttiga stiftelser. En mycket stor del av de excessande företagsledningarna saknar eget ägande, utan roffar åt sig andras pengar.

Som ett exempel kan vi ta banken SEB. Investor äger 21% av aktierna och rösterna. Tillsammans med Wallenbergsstiftelserna kontrollerar mindre än 25% av bankens röstetal. Investor i sin tur kontrolleras Wallenberg med stiftelser i sin tur kontrollerar bara strax över 50% av rösterna i Investor. På listan över största aktieägare finner vi de andra storbankernas fondbolag, AP-fonderna och Trygg-Hansas gamla livförsäkringsbolag. Vanligt hederligt folks samlade förmögenheter med andra ord. När man då vill he ledningen bonusar och höga lönelyft är det folkets framtida pensioner man förskingrar till VD:ar.

Sedan kan IKEA och andra bolag som står utanför börsen göra precis vad de vill, men det är ju inte där man höjer på ögonbrynen åt storartade ersättningar. Där finns det ju en stark ägare som inte tillåter vad som helst.

I den bästa av världar hade inte vartenda litet kommunalråd, till och med i kommuner med färre än 10.000 invånare, skaffat sig ersättningar och pensionsavtal som vida överstiger normerna för vad 99% av medlemmarna i LO eller TCO kan tänkas få. Istället hade näringslivets ersättningar strypts för länge sedan. Gärna bra betalt när man gör något utomordentligt skickligt, men jag förstår inte riktigt hur en VD kan motivera ersättningar på både 10 och 20 gånger statsministerns lön, för ordinär förvaltning.

[quote author=swetrot link=topic=5223.msg25230#msg25230 date=1238968721]
Vanligt hederligt folks samlade förmögenheter med andra ord. När man då vill he ledningen bonusar och höga lönelyft är det folkets framtida pensioner man förskingrar till VD:ar.[/quote]

"Vanligt hederligt folk" - Vilka är hederliga? Är det hederligt och nobelt att jobba hårt, knega och kämpa sig fram medans något fult om man vill mer i livet och valt att tjäna mer. Det är så jag tolkar det du skriver. Kanske har jag fel men jag har fått höra liknande uttalanden av så många tidigare.

Kan det vara sa här?
Jan Jansson är en bra och duktig ledare, den bästa av de bästa. Företaget Bank AB väljer att ta in honom som VD. Han vill ha 100 miljoner kronor i årslön och om 3 år slutar hans tjänst och då vill han ha 300 miljoner i avgångsvederlag.

Visst är det ofantligt höga belopp. En annan ledare som heter Jon Jonsson kräver "bara" ha hälften av dessa pengar.

Vem är bäst att sätta på posten som VD?

Ja det är inte lätt att veta. Men Bank AB räknar på det och kommer fram till att Jan Jansson är så mycket bättre att det innebär att med honom som VD så kommer bolaget att tjäna runt 10 miljarder extra på dessa tre åren än om de väljer Jon Jonsson i stället.

Har Jan Jansson varit värd sin lön? Han kanske tom kunde fått dubbel lön och ändå hade ALLA tjänat på det. Ja till och med alla de hederliga knegarna som har satt in sina hårt intjänade pengar där.

Vet inte om du läser tidningar, men när "Bank Ab" har betalat ut pengarna till Jan Janson, så är dom mer eller mindre konkursfärdiga.
Därefter springer dom till staten och begär pengar för att rädda verksamheten ;)

Tycker verkligen att man ska bry sig om vad näringslivet gör och inte gör.
I slutändan så är det vi skattebetalare som få står för notan, om det går över styr.
Statlig lönegaranti under 6 månader för varje anställd som blir arbetslös,. därefter A-kassa, omställningsbidrag, utbildningsbidrag etc.

Jag har absolut inget emot företag som av egen kraft lyckas finansiera utbetalningarna
till sina chefer, men när det är jag som ska betala så har jag synpunkter på detta.
Ungefär så..

Det som jag stör sig på mest är väl att Företag A är nära KK och får pengar av staten för att överleva, sen får högsta hönset en bonus på några miljoner för ett "väl utfört jobb" ? varför ska en VD som nästan satt företaget i KK ha bonus? han ska ju ha sparken utan avgångsvederlag rakt igenom.

Hade jag en anställd som sänkte mitt företag så hade han fått en fot i röven omgående, sen kan facket komma och gnälla bäst de vill efteråt, men ett sånt stolpskott ska bort och det måste ju även gälla cheferna (mig själv inkluderad) att missköter man sitt jobb så grovt att företaget nästan går i graven ska man vara tacksam om man överhuvudtaget får ut lön, och att då börja kräva bonusar och avgångsvederlag är ju skamligt.

Däremot ser jag inget fel i bonussystemet som sådant, om Nisse tjänar 10 miljarder extra till företaget så är det klart han kan få en bonus på 50 miljoner, företaget gick ju ändå plus 9,95 miljarder på affären han ordnade.

Nu kan det också vara så att en VD tillsätts för att försöka reda upp en härva till allas bästa, men faktorer som man inte kan styra över sätter företaget ur spel. Hur man reglerar VD:l lön skyhög sådan och ingen bonus eller .... . Jag har själv hjäpt företag att strukturera, dock utan en krona i betalning och han är välmående idag. Men det var ett tag sedan och idag skulle jag ta betalt  efter vad jag uträttat. Ett högt arvode samt en liten bonus.