Jag tycker inte att du skall känna dig som en byfåne, jag vägrar göra det, trots att jag ser ungefär samma saker som du.[br][br]Vi har en liten maktelit i Sverige, jag tror den går att definiera i sin helhet till kanske 5.000 personer inkl "hangarounds" och "prospects". Den här klicken människor har i allmänhet helt tappat proportionerna för vad som är rimliga löner, rimliga pensioner och rimligt att man själv kostar. Här hittar vi börsbolagens styrelser och VD:ar, men också ministrar, riksdagsmän, försvarsledningen, landstingsråd, EU-parlamentariker, generaldirektörer, statssekreterare, hovet, kommunalråd, länspolismästare & landshövdingar. Lägg till några företagsledningar som inte är börsnoterade. [br][br]Titlarna "hangarounds" och "prospects" sätter jag på den armada av proffstyckare som hela tiden ges ett enormt mediautrymme. Vi pratar om ledarskribenter och chefredaktörer på något dussin tidningar, så kallade chefsekonomer, en del finansanalytiker, några journalister som ofta har rollen som "kommentator" på sin arbetsplats och så några kändisar i form av advokater och åklagare som skall kommentera alla större rättsfall. [br][br]Där det finns pengar och makt hittar man den här flocken av skrattmåsar, och de har otroligt svårt att tolka omvärldens reaktioner för sina gärningar. De umgås nämligen bara med varandra, tar intryck av varandra, bestämmer varandras löner, reser tillsammans, arbetar tillsammans och för att spelets regler kräver det så utmanar de också varandra ibland som politiska motståndare, som meningsmotståndare eller som konkurrenter.[br][br]De här människorna känner i princip alla andra i gruppen, eller så har de en vän som känner dem som man eventuellt inte har träffat ännu. Många vandrar obehindrat och bekvämt mellan politiken, näringslivet och statsförvaltningen i sin karriär.[br][br]Jag har umgåtts med tanken på att skriva en variant av "Vem är det?" om de här människorna och beskriva deras gärningar år för år i uppdaterade upplagor. Kanske passar sig bäst som webbprojekt egentligen, men gruppen är lätt att följa. Det är nämligen en väldigt liten rotation på människorna i den här gruppen. Man ramlar in som 35-40-åring efter att ha lekt av sig det ungdomliga oförståndet och sedan är det svårt och tufft att ta sig ut med mindre än att man gör något riktigt stenkorkat som man får löpa gatlopp för i media. Men vägen för comeback ligger sedan alltid öppen. Man har ju sina kompisar och kamrater.