Ett av världens många falska men populära citat handlar om hur Sokrates för cirka 2.500 år sedan klagade på att ungdomar ”nuförtiden” bara tänker på sig själva och hellre gör som de vill än följer traditioner. Medan Sokrates förmodligen inte sade de orden ligger det ändå en tidlöshet i poängen som man vill få fram med citatet. Vilket är att ”unga” i alla generationer alltid har försökt gå sina egna vägar. Detta krockar med hur folk ofta pratar som om människor föddes i den ålder man råkar träffa dem, vare sig det är exempelvis 30, 60 eller 90.

I en Forbes artikel: "When It's Time To Dump Your Career And Pursue Your Passion” (5 mars 2017) tas samma oro upp kring timing och trygghet som också fick unga att tveka för 200 år sedan och längre bakåt: oro över ekonomi, över att ha tillräckligt med erfarenhet samt rätt kontakter. Denna osäkerhet har alltid varit skiljelinjen mellan de individer som blivit ”ansvarsfulla vuxna”, och de individer som på olika sätt försökt hålla kvar vid det slags ”Peter Pan”-liv som J M Barrie skrev om i början av 1900-talet. Men naturligtvis har priset varit högt för att försöka leva i ”Neverland” och alltid göra som man vill.

Det är denna detalj som också majoriteten hos generation efter generation ständigt glömmer bort. De som råkar vara ”äldre” vid tidpunkten berömmer de ”unga” för deras vilja att förändra världen och att våga tänka på annat än pengar. Och dessa suger i sig berömmet eller kommer själva till slutsatsen att de är mer progressiva än ”gamlingarna”.

Varje gång sådana kommentarer kommer upp skulle man kunna hänvisa till titeln ”Man of The Year 1966”, som Time Magazine ("TIME") valde att ge till en hel generation istället för en person. Tidningens analys av världstrenderna fick TIME att fokusera på segmentet "men and women aged 25 and under”. Dessa unga, menade analytikerna, både ville och skulle förändra världen:

– "Never have the young been so assertive or so articulate, so well educated or so worldly. Predictably, they are a highly independent breed, and—to adult eyes—their independence has made them highly unpredictable. This is not just a new generation, but a new kind of generation.”

Detta sade TIME alltså om folk födda mellan cirka 1941 och 1966, det vill säga dagens ”ålderspensionärer". Sedan en tid har det varit lätt att hitta många debattartiklar bland annat om påstått egoistiska och bortskämda "40-talister” – den unga generation som enligt TIME ville göra mer än att bara gå i sina föräldrars fotspår och som tänkte fokusera på annat än att snabbt hitta trygga och välbetalda men tråkiga jobb. Människor som är glömska eller (för det mesta) ovetande om 1966 års ”Man of the Year" pratar nu om ”millennials” och att det är dessa, 2000-talets ”unga”, som ska förändra världen. Många beskriver dagens ”millennie-generation" med nästan exakt samma ord som TIME gjorde för 50 år sedan. "Millennials är smarta, välutbildade och har starka åsikter och förväntningar. De är medvetna kunder som vet vad de vill."

Amerikanska TIME hade rätt på flera punkter. Följande skrev exempelvis DN Kultur år 2005, då de första svenskarna födda på 1940-talet "fyllde pensionsålder":
"De tillhör det årtionde, både före och efter, då det har fötts flest barn i Sverige: 1 215 000. De växte upp när den svenska välfärden var på topp. De var de första att tillhöra en ungdomskultur och inte genast bli en kopia av sina föräldrar. De var unga när studielånet kom, vilket gav större möjlighet för alla att studera. De var politiskt orienterade och visste att revoltera, de tillhör ju inte bara 40-talet utan också 68-generationen." Skribenten nämnde också att många vägrade pensionera sig och bara sitta och rulla tummarna om dagarna.

2017 års 25-åringar och yngre, växer upp med Apple-teknologier, sociala medier och dramatiskt förändrade samhällsstrukturer (som andra före dem skapade). Till skillnad från situationen för tidigare generationer så uppmuntras dagens ”unga” i en historisk omfattning. Lågstadiebarn tycker det är självklart att gå omkring med långt kraftfullare teknologi än vad de har användning för (i form av iPhones, Ipads, och motsvarande). Leksaker som de tar för givet motsvarar professionell utrustning som knappt 30 år tidigare kostade tiotals eller hundratals miljoner och knappt fanns i James Bond-filmer. Men framför allt omges de av en vuxenvärld där etablerade akademiker som Sir Ken Robinson öppet kritiserar skolan för att döda kreativitet. Inspirationstalare som Simon Sinek föreläser inför lyhörda beslutsfattare om att såväl organisationer som investerare måste kunna motivera unga toppbegåvningar med mer än pengar. Globala stjärnchefer ​och hållbarhetsinvesterare som svensk-amerikanen Mats Lederhausen framhäver vikten av att ha ett existenssyfte som är större än bara produkten – och vidare finns en uppsjö appar plus bolag som svenska Hubbster Group som bidrar med verktyg för att komma hela vägen i mål.

”Unga”, har alltid haft drömmar och passion. Men att förverkliga sig själv utan att behöva kämpa mot en nästan helt ogenomtränglig struktur bestående lager på lager av allt från brist på uppmuntran och resurser, till fördomar, hämmande traditioner och aktivt motarbetande lagar, det är en helt annan sak. Det har aldrig funnits en tid som nu att kunna ge utlopp för sin kreativitet och få hjälp att navigera sin skaparkraft.

Snabbfakta:

Sverige har många disciplinerade och drivna unga som vill förändra. I februari 2016 besökte stjärndiplomaten Olle Wästberg några av dessa i Botkyrka för att lyssna och samtala om idén kring rösträtt för 16-åringar. (från sista bilden i texten)

DN-citatet är ur artikeln: "Här har du ditt liv, 40-talist!”, publicerad 2005-09-19.